Generationernas betydelse

Det sägs att för att vara riktigt vuxen måste man ha sitt barnasinne kvar. Om det är någon som hade stort barnasinne så var det mormor. Som barn var det förstås underbart. Hos mormor och morfar var det alltid roligt att vara. De hade tid och mormor var alltid full av upptåg. En del var jag förstås för liten för att minnas men har fått se det på kort och få det berättat. Som när hon badade mig i diskbaljan i stugan eller lät mig sätta papiljotter i mitt då nästan obefintliga hår. Eller som jag tror att alla kusinerna också minns med spänning, den morgonen när vi satt i mormor och morfars kök och vi plötsligt hörde ett skrapande ljud. Mormor letade i skåpen och bland byttorna - och fram kom en WWF-panda! Så skrapade det igen och mormor letade i ett nytt köksskåp! Och så höll det på till vi alla fått varsin.
Mormors barnasinne minskade inte med åren. Från min gymnasietid finns otaliga minnen och jag kan kontatera att alla mina vänner vet vem mormor är och kommenterar att hon är så "ungdomlig". Ett exempel var då hon, för att förlänga helgen hos mig i Göteborg, där jag bodde udner gymnasiet, passade på att komma då klassen hade friluftsdag. Min lärare blev bara glad att jag anmälde en person till till vattengympan och mormor hängde på bra med resten av klassen.
Mormor älskade livet och hennes engagemang var stort i föreningar, läsning på äldreboende, resor, utflykter, musik och alla vänner förstås. Hon var en högst levande människa som utnyttjade tiden väl. Man slutade aldrig förundras över saker som då hon i telefon berättade att hon var lite trött idag eftersom det blivit sent kvällen innan. Hon och kompisarna hade nämligen avslutat Ljungbydagarna med att gå till rocktältet med ungdomarna och det hade varit jättekul!
Dagens människor har mycket att lära av momor vad gäller prioriteringar i livet och just -liv! Mormor hade roligt. Ständigt nya planer och upptåg - men tid. Tid för det som var viktigt för henne och för det som gav njutning. Tid att sitta i en skön fåtölj och lyssna på musik, tid att fika med vänner och ha goda middag och tid för oss.

Att kunna umgås mellan generationsgränser hjälper oss att få perspektiv på livet och varat. Nu finns mormor inte på jorden längre. Jag saknar henne innerligt.