Förebilder och idoler

Jag var på utställning idag. I Kista bibliotek. Den som ställer ut har en mycket speciell roll i mitt liv. Kanske större än hon är medveten om. Och så är det nog med många människor. Att de har speciella roller i våra liv, men vi uttalar det varken för oss själva eller för dem! Men för Eva som hon heter har jag försökt uttala det!
Hon är en barndomsidol kan man säga och nu mer av en livsmentor även om jag inte i formell mening bett henne vara en sådan. Jag lärde känna henne när jag var 11 år och vi båda råkade bo i Burkina Faso i Västafrika. Hennes äldste son och jag gick i samma klass på internationella skolan. Jag ville verkligen bli som henne när jag blev stor. Lyckan var gjord när hon dessutom sydde upp en lika dan dräkt till mig som hon själv hade!
Så flyttade hon och sönerna tillbaka till Sverige och så småningom även min familj. Våra vägar skildes åt, men så mer eller mindre av en slump träffades vi igen. Nu är jag vuxen, mycket har hänt sedan vi umgicks då jag var barn, men hon är och förblir en förebild. Än en gång vill jag återkomma till boken Lycka till, om balans i livet och andra floskler. Eva har haft uppdrag och arbeten runt om i världen i sådana frågor som jag också allra helst arbetar med, och hennes arbetsgivare har varit organisationer som blänker fint i en CV och framstår som högst ”lyckad” ur den ”tror-vi-måste-leva-upp-till-eller-i-alla fall-ge-sken-av-lyckan” som diskuteras i Lycka till-boken.
Efter att ha arbetat med genusfrågor på EU:s högkvarter i Bryssel är hon nu långtidssjukskriven – och tro katten det! Snacka om uppdrag! Och jag tror inte att det är av blind kärlek jag ser upp till henne och dyrkar allt hon gör, utan jag tror istället att hon är en fantastisk förebild och modell för att uppnå just lycka långt från att bygga sin tillvaro efter vackra CVn.
Allt hon har gått igenom, i vått och torrt har gett en enorm livserfarenhet, en glöd att vända saker till sitt bästa och få oss andra runt om att må bra och känna hopp inför en tillvaro som inte alltid är helt oproblematisk om man uttrycker sig milt.
Idag är tyvärr sista dagen för utställningen, men det går att se mer av hennes vackra alster på Husbygård, en vacker oas på Gärvafältet. Om de inte är utställda just då du kommer, så fråga efter dem!

Tack för all skönhet du skänker världen, Eva och tack för att du finns!