Barnarbete

Begreppen barns arbete, barnarbete respektive arbetande barn sätter definitionerna på prov om vad som bör ses som nyttigt respektive onyttigt för barnet under dess uppväxt.

På ett sätt kan definieringen ses som ett lyxproblem. Till stor del är det vi i väst som gör dessa studier och utgår ifrån våra mallar om hur det ska vara. Vi har råd att titta på detta problem för vi har mat, kläder, etc. Dock ska man vara väl medveten om att det är vår bekvämlighet och våra omättliga materiella behov som gör att det finns ett osunt barnarbete i världen. Om dessa skulle få gå i skola och få utbildning så innebär de att någon annan måste göra deras jobb. Och då blir lönerna högre och vi i väst får betala mer för de varor som vi konsumerar. Är vi beredda att göra det? Det är en viktigare fråga att ställa än om det finns plats för barnarbete i barns utveckling.

Och skulle dessutom dessa barn utbildas så kommer de att kräva mer, vilket i slutändan betyder att vi i väst inte kan få lika mycket som tidigare. Eftersom ekonomi är hushållning av befintliga resurser, den är inte oändlig. Ska någon få det bättre så kommer någon relativt att få det sämre.

Det är lätt att hitta exempel på att vi bryr oss, men bara till en viss del och så att det passar oss. Vi kan gärna skänka pengar till något behjärtansvärt ändamål då det är katastrof eller liknande, men vi är inte beredda till några större uppoffringar. När vi skulle gå till folkomröstning i Eurofrågan i Sverige så märktes detta tydligt. De starkaste argumenten emot att gå med i EMU-samarbetet var att priserna skulle gå upp. Man kan givetvis tvista om priserna verkligen skulle ha gått upp, men en mycket stor del av Sveriges befolkning röstade nej pga. detta. Argument om att vara solidarisk med övriga Europa och inte låta dem ta barnsjukdomarna med systemet bet inte alls. Svenska folket svarade ”vi kan gå med senare om vi märker att det är bra”. Ett annat exempel var när fackföreningarna i USA var arga för att rätten att organisera sig inte finns i Kina. De ville göra detta till en valfråga i USA så att den amerikanska regeringen utövar påtryckningar gentemot den kinesiska regeringen. Det tråkiga är dock att detta inte var av välvilja utan för att bristen på detta i Kina gör att jobben försvinner från USA till bl.a. Kina. Där finns inga krav på minimilöner, bra arbetsförhållande, etc. Var finns solidariteten?

Byggnads i Sverige gjorde en massiv kampanj mot arbetare från öst. Och bakgrunden är att svenskarna förlorar jobben eller kanske tvingas gå ner i lön. Ja, det är tråkigt men när ska resten av världen få ha det lika bra som oss?

Det är svårt att lägga ansvaret på företag att de, i en marknadsekonomi som vi lever i, inte ska utnyttja barnarbete när alla andra gör det. De tillgodoser bara våra aldrig sinande materiella behov. Och vad kan vi göra? Bojkott straffar sällan rätt person. Stora satsningar måste istället göras för att arbetande barn ska överleva om de inte har arbete.

Det är också svårt att lägga ansvaret på staterna i dessa länder där detta försiggår. De är mycket beroende av alla inkomster de kan få för att kunna föra landet framåt. Och resurser finns ofta inte för att stoppa barnarbetet. Ansvaret ligger på den rika delen av världen.

Frågan måste lyftas till ett högre plan. Är vi beredda att ge upp våra enorma behov och är vi villiga att betala mer för en rättvisemärkt konsumtion. Besvarar vi den frågan så svarar vi också på frågan om vi anser att det finns plats för arbete i barns utveckling.