Vandalisering eller uppbygglig kamp?

Jag har full förståelse för att man kan bli upprörd över världens orättvisor och att man kan känna sig kränkt och nästan bli galen av att människor och olika typer av makthavare, kan föra en politik som man tycker förstör och bryter ner istället för att vara konstruktiv och bygga upp.

Jag har upplevt det. Jag kan vilja skrika och banka. Jag kan känna mig liten och hjälplös inför all galenskap. Jag kan beundra alla starka människor som fortsätter att kämpa även då det innebär stora uppoffringar.

I många diktaturer och länder med stort förtryck, där regimen med våld håller sina medborgare i ett järngrepp är det studenterna som trotsat allt och med sina bara händer slagit tillbaka. Antingen i en så fredlig kamp som möjligt. Eller genom mer våldsamma demonstrationer.

Men att i ett land som Sverige ta till våld och vandalisering ter sig för mig inte försvarbart. Våld till exempel hos fotbollssupportrar är för mig en gåta. Och som nu att det ”osynliga partiet” vandaliserar och hotar arbetsförmedlingar och centerpartiets olika kontor och lokaler är en ännu större gåta.

Sverige är trots sina fel och brister ett relativt öppet land där man inte hamnar i fängelse för sina åsikter. Varken arbetsförmedlingen eller centerpartiet kan ju heller sägas sitta i makten så att de är ”skyldiga” till några missförhållanden. Vad de båda kan bidra med är att lyfta fram förslag som kan bidra till att mångfasettera en viktig debatt om hur vi gör det lättare för människor att komma in på arbetsmarknaden.

Och det skulle inte skada om fler kunde bidra med förslag i den debatten för uppenbarligen är det inte lätt att minska arbetslösheten eftersom regeringen har haft det som mål rätt länge utan större resultat. Fler inlägg i debatten, för och emot, skulle tillskillnad från ägg och rödfärg som förstör och bryter ner, istället vara konstruktiv och bygga upp. Så om det finns några kloka förslag från det ”osynliga partiet” och andra, så är det fritt fram!