Martina i Guinea

En kär vän till mig, Martina, arbetar för UNHCR i Guinea. Det är hennes andra period där. Förra gången var det för en organisation som heter Right to Play som syftar till att ge flyktingbarn en positiv vardag och möjlighet till att vara ”barn” trots livet i flyktingläger.

Nu är hon alltså åter i flyktinglägren och genom hennes dagbok på nätet får vi följa hennes intressanta tillvaro i Guinea. Det är så starkt och mäktigt så jag måste nu få dela med mig av en av alla saker jag får små rapporter om.

I ett av lägren där hon arbetar anordnade kvinnorna nu en avskedsfest, eftersom många nu när kriget är över börjar återvända till Liberia. Martina berättade om en ”lek”, en förlåtelselek, som de då lekte, en lek som gick ut på att de som ville fick berätta om saker som hänt dem under kriget och sedan förlåta dem som gjort dem illa.

Det är verkligen inte självklart att kunna leva sida vid sida utan att känna vrede och hat, när man sett sina nära och kära mördas, brännas inne, när man blivit våldtagen och misshandlad. Leken blir ett sätt att bearbeta, och förlåtelse är en förutsättning för att kunna fortsätta att leva tillsammans och börja om och bygga ett nytt Liberia.

Martina skriver: ”Det ar otroligt vilka bördor och minnen de bär på som de lyckas skuffa undan i sitt dagliga liv /…/ och vi grät allihopa som var där /…/ och det var en väldigt stark upplevelse”.

Det är verkligen ofattbara saker som händer runt om i vår värld. Ibland är det svårt att se hur man kan gå vidare efter allt som hänt. Men gång på gång bevisar människor att det är möjligt och att det går.

Även om många berättelser gör ont, ger helheten av rapporterna från Guinea och Martina hopp och framtidstro. Hejja Martina, hejja alla härliga människor hon arbetar med och hejja mänskligheten!

Tack Martina för att du delar med dig av dina erfarenheter och upplevelser!