Ukrainaintryck

Livet är verkligen stort och fantastiskt och spännande! Genom Centerpartiets internationella stiftelse fick jag möjligheten att medverka på ett genderseminarium i Ukraina.

Trots att Ukrainas historia har mycket gemensamt med Vitrysslands historia är olikheterna slående. Ukrainas färd mot demokrati till skillnad från Vitrysslands fortsatta diktatur visar tydligt vad utveckling innebär och att förändring verkligen är möjlig.

I likhet med de unga engagerade personer jag träffat i Vitryssland efterfrågades dock ökad insikt och kunskap om genderfrågor, något som gör att jag bubblar av entusiasm! Dessa personer har i ett tidigt skede av sitt engagemang förstått att jämställdhet inte är något som kommer per automatik i en demokrati, utan är något man måste arbeta med. En demokrati utan jämställdhet är bara en halv demokrati. Och arbetade gjorde vi. En hel helg spenderade vi tillsammans på en kursgård i en liten stad 17 mil utanför Donetsk.

Byn låg belägen i en underskön dal utmed en flod. De av historiens kolindustri svartnade trädstammarna skapade en otroligt vacker kontrast till vårens nyutslagna ljusgröna blad, och solen sken genom bladverken. Skönheten och hopp i kontrast till historiens föroreningar, Tjernobyl som låg 8 mil uppströms och den svunna diktaturen.

Husen var små pittoreska i vitt, blått och turkost med fönsterluckor och en vädringslucka vid taknocken från den tiden då man hade grästak och detta måste torkas ordentligt efter regn så att det inte skulle mögla. En fascinerande företeelse som adderade till den historiska känslan var de små gummorna och farbröderna som var ute och vallade sina kor eller getter.

Vi åt alla måltider på en liten restaurang i byn och alla måltider var ungefär lika dana, morgon, middag och kväll: en fantastiskt god sallad, oftast på kål, en soppa och sedan något kött med korngryn. Det var gott, traditionellt och bra.

Organisationen, Euroleader, riktar sig till unga människor som vill engagera sig för demokrati och eventuellt även partipolitiskt. Dess ledare, var oerhört mån om att vi skulle ha det bra och var ständigt orolig att vi inte skulle tycka att saker var bra nog. En reaktion jag också mött på en del håll i Afrika, då man uppfostrats till att Västvärlden är någon slags mall och det optimala, och med känslan av att aldrig kunna mäta sig med det. Det är tragiskt och gör ont. Det tog många komplimanger och glada tillrop innan han så småningom kanske slappande av en aning och accepterade att även svenskar faktiskt kan tycka att Ukraina är vackert och bra och fint och maten god. Stolthet eller känsla av mindervärde för sitt land och för sina traditioner är något som sitter djupt, på samma sätt som könsroller kan låsa oss långt efter det att vi teoretiskt är medvetna om det.

Den unga kvinnan som ledde seminariet var fenomenal på att hålla igång och binda samman. Efter ett par timmars introduktion och teori fortsatte helgen med diskussioner och övningar på längden och tvären. Olga som fascilitatorn hette, hade en icke sinande uppsättning övningar och lekar för att bolla tankar och teorier som kommit fram. Det var väldigt roligt och inspirerande. Och en fantastisk upplevelse och ibland till och med rörande, när deltagarna med egna ord formulerade nyupptäckta dimensioner och insikter, hopp och framtidstro.

Vi hann också besöka dalens vackra och historierika klosterområde, dricka vodka så klart och på hemvägen även besöka Donesk, staden av miljoner rosor som den också kallas, tack vare Euroleaders ledare Andrey och hans fru Anja, samt Kiev, tack vare vår svenske tolk och guide Lars. I Kiev råkade vi hamna på frihetsdagen och fick se ett ståtligt firande med parader flaggor och ballonger. Och avslutade således vår vistelse i Ukraina med att på nära håll få vinka till Presidenten!