Semestertider

Efter ytterligare en grillkväll på terrassen ska vi nu hinna sova några timmar innan det bär av till Kreta med några vänner! Det ser vi SÅÅÅ fram emot!



Så glad sommar på dig och sedan återkommer jag laddad till bloggen!

Småbarnsmöjligheter/kaos?

Flytten ut på ”landet” har gått utmärkt! Idag har jag till och med börjat slipa utemöblerna! Terrassen är den plats där vi spenderar mest tid. Den lummiga trädgården står i blom och vi njuter av sommaren.

Vår lille son fick plats på det dagis vi önskat och inskolningen har varit fröjdefull. Dagis innebär också en smidig inskolning i det nya samhället för oss vuxna. Dvs. nya bekantskaper och vänner.

Detta föranledde att vi i onsdags följde med till våra nya grannars församling på barnvälsignelse för deras yngste son.

Då uppstod det där dilemmat: ska jag som förälder försöka att smyga efter min son i kyrkan då han smitit och riskera att han börjar stortjuta när jag hindrar honom i hans upptäcktsfärd, eller är det lugnare om jag låter honom se sig om?

Jag bestämde mig för att avvakta lite. Jag borde dock insett att podiet är den plats Sven alltid är mest intresserad av – det är ju där allt händer och dit all uppmärksamhet riktas.

Pastorn hade just lagt händerna på det lilla barnet för bön och allt var fint och stämningsfullt. Jag lämnade min plats för sent. Sven var redan på väg upp för trappan och mot händelsernas mittpunkt. Jag försökte huka mig för filmkameror och fotograferande människor. Jag insåg att den fridfulla stämningen var bruten och att församlingen höll andan. Min lille son hade springande för att undkomma mig, trasslat in sig i en hög sladdar, föll handlöst och drog med sladdarna med sig en gitarr som stod uppställd på podiet, så att den ramlade i golvet med ett brak.

Med ett försök att se avspänd ut, men uppenbart pionröd, bar jag min upprörde son bort från scenen tillbaka förbi filmkameror och fotografering.

Det som hade varit början på en smidig inskolning för oss i det nya kvarteret kändes inte lika smidigt. Smidigt som ett kylskåp.

Nu är det bara att hoppas att ”first impression lasts” inte är en sanning.

Jämställdhet = att få vara människa

Definitionen av jämställdhet som att få vara människa gör frågan rätt svårmotsagd. Ganska självklar. Definitionen kommer från Gertrud Åström, forskare som gjort senaste jämställdhetsutredningen åt regeringen. Hon föreläste på den lunch vi anordnat i egenskap av arbetsgrupp för genderfrågor inom Svenska Missionskyrkan. Hon menar enligt denna definition att vi har svårt att se kvinnor som något annat än kvinnor. Män är främst män när det gäller sexuallitet men yrkesmässigt och i offentliga sammanhang är de människor. Detta medan kvinnor alltid är kvinnor.

Frågor runt genus och jämställdhet väcker starka känslor. Det blir av naturliga skäl väldigt personligt. När Gertrud Åström pratar om det och berättar ”anekdoter”, låter det mest som dråpliga historier – men det är ett smidigt sätt att få in viktiga tankegångar. Skratt är bra.

Märkligt nog är kvinnor fortfarande (2006) förbjudna att delta i vissa offentliga sammanhang. Gertrud berättade att det 1924 uppdagades att några kvinnor klätt ut sig till män och deltagit i vasaloppet. Det var ju förskräckligt! Genast bestämdes att kvinnor skulle förbjudas att delta. Som argument hänvisades till naturen, dvs att kvinnor inte kunde göra vad de precis gjort… Som motpool citerades här Mill: Det kvinnor av naturen inte kan behöver man ju inte förbjuda. Dessvärre blev det ju diskussion om detta även då Annika Sörenstam kom in på vad somliga uppenbarligen ansåg var enbart mäns terräng.

Så länge vi pratar om genus som att män och kvinnor kompletterar varandra är alla nöjda och belåtna och livet fortsätter lugnt. Genussystemet är vardagsordningen och vi bidrar alla till att skapa och upprätthålla den. Det är en ordning som alltså finns ÖVERALLT. Så fort genus blir en fråga om makt uppstår intressekonflikter. Makt ur jämställt perspektiv definierade Gertrud Åström som makt att forma samhället och sitt eget liv.

Gertrud uppmanade oss att se in i våra egna ögon och se vad vi kan göra och hur vi själva agerar. Hon tog sig själv som exempel då hon på vägen till föredraget på håll sett en man i kjol. Hm, hon var tvungen att titta närmare och kunde då konstatera att det var en skotte. Åh vad skönt, då var ju allt normalt! Om det hade varit en svensk man hade det ju definitivt varit något vajsing – eller?

Vid ett tidigare tillfälle hade Gertrud Åström utmanat en grupp ansvariga för kyrkogårdar att tänka över dessa i genusperspektiv. Först var allt helt blankt. Ingen reagerade. Sedan kom det frågor om vem som besökte, vad dessa behövde, om där fanns kommunikationer, bänkar, om det var anpassat för rullatorer etc. På frågan vad det var som nu avgjorde avstånd mellan stenarna, gångar etc. sa någon Belos – sittgräsklipparen.

Egentligen finns alltså ofta inget mänskligt perspektiv, ingen tanke på funktionalitet för målgruppen, utan man anpassar efter en Belos. Det verkar praktiskt och vi glömmer att ifrågasätta när jämtegrering skulle vara den bästa lösningen. Gertrud Åström frågar oss: Vilka Belos finns i ditt liv?

Vilka normer reproducerar du?

Under kyrkokonferensen för Svenska Missionskyrkan, står jag vid ett informationsbord för att informera om men också samla idéer och åsikter om genus inom missionskyrkan. Det har nämligen tillsats en arbetsgrupp för genderfrågor (av någon anledning har man valt det engelska ordet för genus). Det är väldigt roligt att sitta i gruppen inte minst för att könsroller är en fråga som intresserar mig mycket. I kombination med en så traditionell och patriarkal struktur som kyrkan blir det förstås extra spännande.

Det är faktiskt ganska underhållande att försöka läsa av alla genusyttringar runt om oss i samhället. Saker som absolut inte är biologiska utan socialt formade. Fast trots att det är underhållande och lätt att skoja om (ni har säkert sett otaliga skämtbilder och hört historier om hur världen skulle se ut om kvinnor fick bestämma: fastkedjade toalettsitsar, blomprydda bowlingbanor, högklackade skor som verktyg, rosa och spets på alla möjliga och omöjliga ställen) så är det ju bara att konstatera att det är ganska begränsande. Vilka normer vill du vara med och reproducera?

I Svenska dagbladet den 7 juni läste jag en tänkvärd krönika av Zanyar Adami: ”Man kan gömma sig bra bakom ett ”man””. Han konstaterar att ordet man är ett av de vanligaste använda orden i svenskan. Förutom att man gör maskulinitet till norm i det svenska språket, så är man dessutom ett utmärkt sätt att slippa ta ansvar. Vem pratar man om när man säger man?

Ett exempel från krönikan är ”man blir glad på sommaren”. En ganska oskyldig fras möjligtvis, om du inte är allergisk, har hemska minnen eller är mer utsatt på sommaren. Det finns värre sammanhang där man används och där vi samtidigt tar bort ansvaret från oss själva och generaliserar istället. Om vi bestämmer oss, i enlighet med Zanyar Adami att istället för man alltid använda pronomen som jag, du, vi osv. ”tvingas /vi/ att tänka igenom vad det är /vi/ egentligen försöker säga och vem mer än /vi själva vi/ försöker representera.”

Det är i alla fall mitt löfte för dagen att försöka uppnå och ni får gärna skriva och klaga om jag faller in i man-fällan igen. Jag ska definitivt tipsa om det på en post-it-lapp vid informationsbordet på konferensen.

Tack Zanyar Adami för ditt konkreta inlägg.

Matteus 25

Ja nog behövs vi för att uppmuntra varandra att välja rätt här i livet och alla kan ju inte kunna och veta allt, så vi får ta hjälp av varandra! Just nu har vi min makes morbror Ingemar Hedström på besök i Sverige, annars boende i Costa Rica, för närvarande arbetande i Nicaragua. Ingemar är biolog och pastor, forskar och har skrivit flera fina böcker med fantastiska bilder och mycket lärorikt att läsa.

Besökets budskap kretsar till stor del runt bibeltexten Matteus 25, "jag var törstig och du gav mig att dricka" /…/ osv. Bibeln är inte alltid så lätt att se vitsen med. Att få de olika bibeltexterna att få liv och mening i vår vardag, två tusen år efter det att de skrevs, kräver eftertanke och vishet. Ingemar är en klok och underhållande man. Besöket är således fröjdefullt och Matteus evangeliet har fått nytt ljus med koppling till ekologisk odling!

Ingemar genomförde en studie där han lockade till sig orkidébin. Han beskriver dem som underbara varelser som ser ut som flygande vigselringar. Orkidébin har ett enormt känsligt luktsinne och älskar att parfymera sig av orkidéer, varav namnet. De pollinerar över 600 arter och är därmed minst sagt viktiga pollinerare. I ett naturreservat satte han upp tygbitar doppade i eukalyptusolja. Han gjorde fyra stationer utmed vägen som gick genom reservatet och fyra längre bort från vägen. När han kom tillbaka till platsen var 216 bin samlade ute i naturreservatet medan bara 56 ville vara nära vägen. Han sökte då upp stora plantage och mätte på två kaffeplantage som låg bredvid varandra, varav ett var ekologiskt och ett var konventionellt. Han mätte under ett helt år och fick i snitt att 96 bin kom till konventionella odlingarna mot 583 till de ekologiska odlingarna. Det säger något om hur de olika plantagen luktar…

Om konventionellt odlat kaffe eller bananer eller vad det nu må vara som odlas, inte innehåller mer gifter än ekologiskt odlat och således är lika bra för vår hälsa, varför ska vi då köpa ekologiskt odlat för massa mer pengar? Svar: för att vi inte är så himla egoistiska att vi bara tänker på vår egen kortsiktiga hälsa utan att vi dessutom bryr oss om att barncancer är alltför vanligt förekommande i de länder som odlar med mycket gifter för att vi ska få billiga varor. För att vi bryr oss om att arbetarna som arbetar på bananplantagen blir sterila av alla gifter som sprutas över fälten. (varav över 30% är totalförbjudna i Sverige.) För att vi bryr oss om markernas fortsatta överlevnad så att de inte utarmas av kortsiktigt odlande. För att vi bryr oss om att sköra växter och djur drar sig bort från förgiftade områden och vill kunna förundras över naturens mångfald och se de flygande vigselvingarna i skyn. Ja det finns otaligt vi bör bry oss om, i fall vi över huvud taget vill kalla oss solidariska och kloka människor som bryr oss om våra medmänniskor och vill kunna räkna oss som ”the good guys” i Matteus 25.

Guru John

Nu är det ju inte så att jag egentligen förespråkar titlar men på något sätt har det fallit sig naturligt att vissa vänner fått titlar. Nu menar jag inte yrkestitlar utan en titel i förhållandet till mig. Den senast utdelade titeln är Guru John. Tidigare kallade jag honom av någon anledning John john, men nu har detta alltså övergått i Guru John, en titel som han är väl förtjänt av.

Guru John har gått genom eld och vatten, rest jorden över, bott i slott och grottor, studerat världens religioner och jordens krafter, för att hitta en väg som känns sann för hans liv. Och det är imponerande. Hans väg är inte din eller min, men likväl har den mycket att lära oss och förhoppningsvis kan våra vägar korsas.

Att ha en guru i bekantskapskretsen med stor plats i mitt hjärta är inte alltid helt smärtfritt. En person med starka värderingar om rätt och riktigt, hälsosamt och solidariskt ställer saker på sin spetts och ifrågasätter – allt. I och med att andra nära och viktiga personer i min omgivning har fått titlar som exempelvis personal shopper och sminkkonsult förstår du nog dilemmat och rannsakningen i val av produkter och aktiviteter.

Mode och styling är viktiga komponenter i livet. Även om det blir svaret på rannsakningen så kan själva rannsakningen vara lite jobbig och jag tror att det vore bra för alla att regelbundet få besök av sin ”egen” Guru John och på sätt få hjälp att hålla viktiga frågor vid liv så som ekologi, hälsa och gemensamvälfärd.

Jag och Guru John har många gemensamma intressefrågor. Även om vi inte alltid har samma syn på hur man når målet är utbytet ovärderligt och mitt liv berikas ständigt av att få följa Guru Johns väg genom tillvaron.

Guru John bor numera i Brazilien där hans sanna väg har mynnat ut i att han köpt mark och med likasinnade bygger upp en ekoby för att kunna visa på och välkomna människor att se ett alternativt sätt att leva i harmoni med sig själva och naturen. Under några dyrbara dagar fick vi ha honom på besök hos oss i vårt nya hus, och terrassen fick en helt ny dimension när den dagligen användes för Yogans visioner och övningar.

Jag önskar dig, Guru John och alla andra allt gott på vägen, gott samarbete och hoppas på många ställen där vägarna korsas.

Landslaget mot trafficking och för mänskliga rättigheter

Bra initiativ är alltid välkomna! Här från en AIK:are!

Så gå in på följande sida: http://www.stopmarket.se/, läs texten och klicka sedan på den blå raden som heter skriva under vår namninsamling och skriv på! Fotboll är ett utmärkt sätt att skapa engagemang för viktiga frågor. Stora evenemang och viktiga förebilder för stora som små måste användas på effektivt sätt för mänskligheten.

Trafficking är inte mänskligt. Bordellerna runt VM-arrangemanget visar på att vi fortfarande är långt ifrån ett jämställt samhälle där vi respekterar varandra. ”Människor säljs, transporteras och konsumeras av människohandlare, sexturister, porrproducenter och "vanliga män". Oftast är det unga kvinnor och barn från fattiga miljöer som lockas med löften om ett bättre liv medan andra förs hit under tvång.”

Det går inte att blunda för att det är ett stort problem för världens utveckling, för välfärden, för demokratin och framtiden. Om än stoppmärket är en liten del är det trots allt en markering! Så var del av den!

”Med bättre kunskap kommer både efterfråga och utbud av dessa bestialiska sexbrott att minska. Vi vill att fotbollsförbundet trycker upp stopmärken på fotbollströjorna.”