söndag, augusti 06, 2006

Vecka 10

Jag kan inte komma ihåg att jag mådde så risigt förra gången. Fast det kanske berodde på att jag redan var i v 12 när jag överhuvudtaget tänkte att jag nog var gravid… (i o m att jag tidigare den sommaren haft missfall och bara trodde att kroppen inte kommit i takt ännu.) Och så hade jag ju bara mig själv att rå om och bodde dessutom i kloster och blev mer än väl omhändertagen.

Och Rom är ju aldrig fy skam i väntans tider. Förutom att det är en fantastisk stad och det kändes att gå rakt i ett vykort när man kom upp ur tunnelbanan, vet jag inte om det finns någon plats där man är så mån om gravida!

Jag känner mig obarmhärtigt trött, mår illa, är helt osugen på att äta – förutom Sushi som jag inte får äta! Åh vad tråkigt med omelett-sushi! – och känner mig dessutom lite gnällig! Läste på en sight: Kanske märker du att du blir upprörd och irriterad på saker som du inte skulle bry dig om i vanliga fall. Det beror på graviditetshormonerna, och humöret kan försämras ytterligare på grund av naturlig oro över graviditet och stundande moderskap.

Ja det var väl skönt att höra men varför ska man behöva ha svängningar neråt!?

Tur att Internet finns så att man kan distrahera sig med att läsa om hur det går. Bebisen har nu passerat embryo-stadiet och benämns nu som foster. Tänka sig! Var på Tom Tits Experiment med brorsbarnen i torsdags och fastnade en lång stund vid deras modeller av foster i olika stadier. Sven tyckte också att det var roligt och valde efter 5 månaders-tvilling-modellen, 8 månaders-fostret och la den i sin vagn och klappade den och vyssade den.

Från Libros hemsida:

Barnet:

Alla inre organ är bildade men ej färdigutvecklade. Till exempel ligger ännu delar av tarmen inne i navelsträngen. Huden mellan fingrar och tår försvinner och skuldror, armbågar, höfter samt knän syns tydligt. Musklerna har börjat anta sin naturliga form och barnet tränar dem redan. Hjärtat är ungefär lika stort som en ärta och slår regelbundet med 140-180 slag i minuten. Storleken: 4,5 centimeter.

Mamman:

Hormoner ställer till med mycket, till exempel kan humöret åka berg- och dalbana. Dessutom mjukar de upp tandköttet. En positiv sidoeffekt har dock hormonerna; rynkorna försvinner.