vecka 13

Sven har börjat på dagis. Tagit sitt första ”klass”-kort! Spännande. Jag har också lyckats klippa (hela!) hans hår för första gången! Han har ju inte direkt haft någon enorm hårtillväxt så ”syntflätan” (enda punkten som tycktes växa på hans huvud) och nacken har vi försökt förut men nu lyckades det! På hög pall framför Shrek 2, med knäckebröd i ena handen (som senare under klippningen övergick till att vara choklad) och andra handen i knäet gjorde vi vårt bästa båda två! Så nu är han klippt! Utvecklingen går framåt.

Barnet:

Blodet genomströmmar alla kroppsdelar.

Har det alltså inte gjort det förut?

Hon eller han kan öppna munnen.

Kul!

Från och med den här veckan är alla organ på plats, fortsättningsvis kommer barnet bara att växa till.

Ja, åh vad jag hoppas att den får göra det!

Risken för missbildningar är därför liten efter den här veckan.

Då får vi hoppas att den förskonats från det till nu.

Storlek: Cirka 28 g och är 10 cm lång.

Det är ju faktiskt ganska stort! En liten , mycket liten, bebis!

Mamman:

Nu har moderkakan börjar producera rejält med progesteron. Processen är klar i slutet av vecka 14, då moderkakan framställt tillräckligt mycket för att ta över hormonproduktionen från kvinnan.

Den dagen väntar jag på.

Då börjar också illamåendet ge med sig. Och när illamåendet klingar av återvänder ofta lusten till det mesta.

Jag har för mig att jag mådde jättebra, rent av strålande med Sven i magen. Men det kanske var senare, dvs efter v 14… Jag var ju lite sen med att konstatera att han låg där i magen…