Välkommen tillbaka

Tänk att saker och ting alltid ordnar sig så fiffigt även om det inte alltid ser ut som om det är direkt klockrent! Står nu i massa flyttlådor och på lördag bär det av! Vi lämnar vår underbara lägenhet i "förtid" trots vi skrivit kontrakt på två år men som jag skrivit tidigare så föll ju drömhuset ner på oss rätt oväntat, så som sagt, nu går snart flyttlasset. Och trot eller ej så är det så att exakt när vi valt att lämna lägenheten kommer vår hyrsevärd tillbaka till Sverige för att återinstalleras som pressekreterare hos utrikesministern, men denna gång således för Jan Eliasson. Ett stort grattis till Dan Svanell! Och tack för lånet av ett kanonbra boende!

Vandalisering eller uppbygglig kamp?

Jag har full förståelse för att man kan bli upprörd över världens orättvisor och att man kan känna sig kränkt och nästan bli galen av att människor och olika typer av makthavare, kan föra en politik som man tycker förstör och bryter ner istället för att vara konstruktiv och bygga upp.

Jag har upplevt det. Jag kan vilja skrika och banka. Jag kan känna mig liten och hjälplös inför all galenskap. Jag kan beundra alla starka människor som fortsätter att kämpa även då det innebär stora uppoffringar.

I många diktaturer och länder med stort förtryck, där regimen med våld håller sina medborgare i ett järngrepp är det studenterna som trotsat allt och med sina bara händer slagit tillbaka. Antingen i en så fredlig kamp som möjligt. Eller genom mer våldsamma demonstrationer.

Men att i ett land som Sverige ta till våld och vandalisering ter sig för mig inte försvarbart. Våld till exempel hos fotbollssupportrar är för mig en gåta. Och som nu att det ”osynliga partiet” vandaliserar och hotar arbetsförmedlingar och centerpartiets olika kontor och lokaler är en ännu större gåta.

Sverige är trots sina fel och brister ett relativt öppet land där man inte hamnar i fängelse för sina åsikter. Varken arbetsförmedlingen eller centerpartiet kan ju heller sägas sitta i makten så att de är ”skyldiga” till några missförhållanden. Vad de båda kan bidra med är att lyfta fram förslag som kan bidra till att mångfasettera en viktig debatt om hur vi gör det lättare för människor att komma in på arbetsmarknaden.

Och det skulle inte skada om fler kunde bidra med förslag i den debatten för uppenbarligen är det inte lätt att minska arbetslösheten eftersom regeringen har haft det som mål rätt länge utan större resultat. Fler inlägg i debatten, för och emot, skulle tillskillnad från ägg och rödfärg som förstör och bryter ner, istället vara konstruktiv och bygga upp. Så om det finns några kloka förslag från det ”osynliga partiet” och andra, så är det fritt fram!

Glad Påsk

Tänk att påsken redan är här! Ikväll kommer en kär vän för att stanna hos oss över helgen. Det brukar bli glam och skratt och shopping, i o m att hon förutom att vara en god vän dessutom är vår alldeles egen personal shopper!

Men kanske får vi ta oss tid att reflektera över vad påsken har att lära ut om livet. Den kristna högtiden ger ju att man egentligen inte kan säga glad påsk förrän efter uppståndelsen. Men lite är det som att min lille son har tittat på lejonkungen så många gånger att vi faktiskt vet vad som kommer att hända. Vi vet ju att efter långfredagen kommer uppståndelsen, för våra synder… Synd är ett svårt ord men om vi ska översätta påsken kanske vi kan tala om att börja om, att det aldrig kommer att bli för sent att ta nya tag.

Så om vi ska tala om mental hälsa och för den delen fysisk hälsa så finns ingen ursäkt att inte ta tag i oss själva och våra nära och kära och skapa det liv vi alla mår bra av!

Jag lärde mig i helgen något nytt som jag nu till påsk vill dela med mig av. Vi har nämligen nyligen lärt känna en brasiliansk familj. Och det är fantastiskt kul! Otroligt vad mycket man lär sig när man får nya vänner, från nya platser! I lördags fick vi en liten träfågel. Fågeln som är avbildad är en Tucano som är vanlig på våra vänners kaffeodlingar hemma i Brasilien och som har så tung näbb att den blir framtung när den flyger! Den är gjord av träslaget som gett landet Brasilen sitt namn. Pau Brasil.

Det är ett vackert blommande träd, men som tyvärr hotas av regnskogens skövling. Vår lilla träfågel är väldigt vacker. Fast min som Sven kallar den en anka.

Så dagens påskbudskap blir att värna om oss själva och regnskogen!

”Brazilwood is a common name for wood which yields a red dye called brazilin, which oxidizes to brazilein. The name is said to come from "brasa", Portuguese for "ember," owing to its red hue. Botanically, several tree species are involved of the family Leguminosae, the (pulse family).
Portuguese explorers used this name "Pau-Brasil" for such a wood from a South American tree (Caesalpinia echinata), which led to the name Brazil for its land of origin. This Caesalpinia echinata is also known as "Pau-de-Pernambuco" (Pernambuco is the name of a small state in Northeast Brazil, "pau" meaning "wood"). The orange-red wood, which takes a high shine, is also used for making violin bows, and is the premier wood for that purpose. Bows labeled as made of Pernambuco or Brazilwood are both made from this species, the main difference being that Pernambuco is said to come from the innermost part of the tree, and is consequently denser and stiffer, making the increasingly scarce Pernambuco more desirable.”

http://en.wikipedia.org/wiki/Caesalpinia_echinata

Glad påsk!

Tvetydig politik internationellt

Det kändes oerhört bra och positivt att alla riksdagspartierna, över blockgränserna samlades regelbundet på Norrmalmstorg varje 16e i månaden för att sätta ljus på det annalkande presidentvalet i Vitryssland. Så kom valet med väntad utgång att Lukasjenko behöll makten. Under de protester som följde i Vitryssland i form av en fredlig demonstation på oktobertorget har övergreppen från militärens sida varit många och vi har fått ofattbara vittnesmål från personer på plats.

Sverige i likhet med många andra länder fördömer övergreppen och säger sig vilja sätta hårt mot Europas så kallade sista diktatur. Att säga en sak och göra en annan är dock något som är oerhört upprörande. Idag läser vi inlägg från ordförande på Svenska Freds, Frida Blom, att Sverige under många år, ända till nu köpt vapen från statsägda företag i Vitryssland. För att bedriva en trovärdig politik och för att vara sant solidariska med våra medmänniskor i Vitryssland, krävs givetvis att helheten signalerar samma sak till Lukasjenko – att vi under inga omständigheter accepterar hans övergrepp och odemokratiska politik. Då kan man inte fortsätta att göra affärer med hans regim och därmed stödja honom ekonomiskt!

Min fråga till Sveriges regering är på vilka grunder har man valt att samarbeta med regimen i Vitryssland under alla dessa år, trots vetskapen om den politik Lukasjenko för? Jag vill också veta vad man har för strategi att i framtiden, inte bara i Vitrysslands fall men i alla kontakter med andra länder samordna vad man säger och vad man gör.

http://www.svd.se/dynamiskt/brannpunkt/did_12339822.asp

Blott en dag, ett ögonblick i sänder

Idag är det internationella världshälsodagen. Det finns förstås mycket att säga om hälsa. Om vikten att sova, äta och motionera rätt. Och vårda vår själ.

Vi röker fast vi vet att det skadar både oss och omgivningen, vi äter för mycket socker, obalanserad kost, mat som är besprutad på alla möjliga sätt. Vi jobbar ihjäl oss, sover för lite, stressar. Vi vet nog ganska mycket om vad som är hälsosamt och inte, men ändå … Jag har ingen ursäkt längre efter graviditeten för att inte träna till exempel. När jag nu gick till ett gym och sa detta frågade de om jag ville gå på mamma-baby-träning. Men Sven har ju faktiskt hunnit bli två år! Hoppsan! Så jag får träna själv när Sven är på dagis…

Jag tänker på nära och kära, högst ”lyckade” människor som är sjukskrivna. Vem tackar dem för att de jobbar ihjäl sig. Livet är så stort och vackert och vi måste ha kul den tid vi har här – och må bra! Världshälsodagen är väl en bra dag att påminna oss om det på! Jag har precis ätit min dagliga dos choklad! Det mår jag bra av!

Vill dagen till ära dela med mig av den här lilla berättelsen jag fått skickad av min svägerska:

”Det var en gång en klocka som hade en pendel. Ni har kanske någon gång sett en väggklocka som har en lång pinne som hänger ner och slår fram och tillbaka. Det var just en sådan klocka. Plötsligt stannade pendeln och hängde alldeles stilla rakt ner.

- Vad nu då? Vad har du för fel? undrade klockan.
- Jag blir så trött när jag tänker på hur ofta jag måste slå fram och tillbaka under en timme, sa pendeln och suckade djupt.
- Men du ska bara ta ett slag i sänder, sa klockan och försökte uppmuntra pendeln att börja slå igen.

Den här berättelsen om klockan med pendeln fanns i en tidning som utkom på 1800-talet. Författaren Lina Sandell läste berättelsen och tyckte att det lät så bra det där med att "ta ett slag i sänder". Och så skrev hon psalmen som börjar med orden "Blott en dag ett ögonblick i sänder".”

Barnarbete

Begreppen barns arbete, barnarbete respektive arbetande barn sätter definitionerna på prov om vad som bör ses som nyttigt respektive onyttigt för barnet under dess uppväxt.

På ett sätt kan definieringen ses som ett lyxproblem. Till stor del är det vi i väst som gör dessa studier och utgår ifrån våra mallar om hur det ska vara. Vi har råd att titta på detta problem för vi har mat, kläder, etc. Dock ska man vara väl medveten om att det är vår bekvämlighet och våra omättliga materiella behov som gör att det finns ett osunt barnarbete i världen. Om dessa skulle få gå i skola och få utbildning så innebär de att någon annan måste göra deras jobb. Och då blir lönerna högre och vi i väst får betala mer för de varor som vi konsumerar. Är vi beredda att göra det? Det är en viktigare fråga att ställa än om det finns plats för barnarbete i barns utveckling.

Och skulle dessutom dessa barn utbildas så kommer de att kräva mer, vilket i slutändan betyder att vi i väst inte kan få lika mycket som tidigare. Eftersom ekonomi är hushållning av befintliga resurser, den är inte oändlig. Ska någon få det bättre så kommer någon relativt att få det sämre.

Det är lätt att hitta exempel på att vi bryr oss, men bara till en viss del och så att det passar oss. Vi kan gärna skänka pengar till något behjärtansvärt ändamål då det är katastrof eller liknande, men vi är inte beredda till några större uppoffringar. När vi skulle gå till folkomröstning i Eurofrågan i Sverige så märktes detta tydligt. De starkaste argumenten emot att gå med i EMU-samarbetet var att priserna skulle gå upp. Man kan givetvis tvista om priserna verkligen skulle ha gått upp, men en mycket stor del av Sveriges befolkning röstade nej pga. detta. Argument om att vara solidarisk med övriga Europa och inte låta dem ta barnsjukdomarna med systemet bet inte alls. Svenska folket svarade ”vi kan gå med senare om vi märker att det är bra”. Ett annat exempel var när fackföreningarna i USA var arga för att rätten att organisera sig inte finns i Kina. De ville göra detta till en valfråga i USA så att den amerikanska regeringen utövar påtryckningar gentemot den kinesiska regeringen. Det tråkiga är dock att detta inte var av välvilja utan för att bristen på detta i Kina gör att jobben försvinner från USA till bl.a. Kina. Där finns inga krav på minimilöner, bra arbetsförhållande, etc. Var finns solidariteten?

Byggnads i Sverige gjorde en massiv kampanj mot arbetare från öst. Och bakgrunden är att svenskarna förlorar jobben eller kanske tvingas gå ner i lön. Ja, det är tråkigt men när ska resten av världen få ha det lika bra som oss?

Det är svårt att lägga ansvaret på företag att de, i en marknadsekonomi som vi lever i, inte ska utnyttja barnarbete när alla andra gör det. De tillgodoser bara våra aldrig sinande materiella behov. Och vad kan vi göra? Bojkott straffar sällan rätt person. Stora satsningar måste istället göras för att arbetande barn ska överleva om de inte har arbete.

Det är också svårt att lägga ansvaret på staterna i dessa länder där detta försiggår. De är mycket beroende av alla inkomster de kan få för att kunna föra landet framåt. Och resurser finns ofta inte för att stoppa barnarbetet. Ansvaret ligger på den rika delen av världen.

Frågan måste lyftas till ett högre plan. Är vi beredda att ge upp våra enorma behov och är vi villiga att betala mer för en rättvisemärkt konsumtion. Besvarar vi den frågan så svarar vi också på frågan om vi anser att det finns plats för arbete i barns utveckling.

Grattis till livet

I natt läste jag ut boken jag började på häromdagen. Kunde inte lägga den ifrån mig. Paulo Coelhos Veronika bestämmer sig för att dö. Jag tänker inte berätta hur den slutar för den bör läsas i sin helhet – av alla! – regelbundet! Eller ja, i alla fall bör bokens huvudtes tas upp till reflektion regelbundet. En för mig ny term lanserades som Vitriol. I boken beskrivs den av en läkare som bitterhet, men kanske kan den också kalla leda. Vitriol skulle alltså vara ett ämne som bildas i kroppen naturligt men som kan förgifta människan om det blir för mycket. Och ämnet produceras när våra dagar är den andra lik, när likgiltigheten sprider sig över människan, när vi inte orkar förändra livet och världen, vi slutar ifrågasätta. Och främst när vi tvingar oss själva att bli lika alla andra, att ”passa in” genom att kämpa för att inte sticka ut. Vi ställer inga frågor. Saker blir lag för att ingen ifrågasätter. Varför har tangenterna på datorns tangentbord den ordning de har? Det finns väldigt mycket runt oss som vi inte ifråga sätter. Som varför män bär slips. Normalitet är en fråga om samförstånd, skriver författaren. Det majoriteten av befolkningen säger är normalt är normalt.

”Varje människa är unik, har sina särskilda egenskaper, instinkter, sätt att njuta och söka nya upplevelser. Men genom samhället etableras efter hand ett kollektivt sätt att uppträda – och folk stannar inte upp och frågar varför de måste bete sig så.” (sid192)

Det är definitivt ett inlägg i mångfaldsdebatten, men också i könsdebatten och alla andra debatter! Mänskliga rättigheter handlar inte om rätten att vara lika dan, utan rätten att få vara olik. Att acceptera varandras rätt att vara olika, kräver en enorm trygghet och styrka hos varje enskild individ. Men oj vad spännande samhället skulle vara!

”Det är allvarligt att tvinga sig vara lik andra, det framkallar neuroser, psykoser, paranoia. Det är allvarligt att vilja vara som alla andra, för det är att göra våld på naturen, det är att ge mot Guds lagar – Gud som i alla skogar i hela världen inte har skapat ett enda blad likt ett annat. Men du tycker att det är vansinnigt att vara annorlunda.” (sid 193)

Hela vintern har pojkavdelningen för barnkläder endast haft kläder i mörkblått, militärgrönt och grått. Mönstren har bestått av döskallar, eldsprutande drakar eller någon typ av motorer. Försök inte påstå att min son ges valmöjlighet att välja om han tycker att det är manligast med blommor eller bilar. Jag letar desperat på tjejavdelningen efter ”neutrala” kläder i glada färger men utan puffärm, volanger eller glitter. Och detta fortsätter genom livet, med mer eller mindre tydliga signaler på hur jag som individ förväntas anpassa mig efter ”normen”.

Låt oss skapa ett samhälle där vi slipper Vitriol. Världen är fantastisk, livet är stort och bör utnyttjas maximalt! Vi människor måste få blomma utan att likriktas och oj vad spännande och färgsprakande av alla unikiteter samhället skulle bli!