Ukrainaintryck

Som alltid ger dessa små nerstamp i någon annans verklighet en ny dimension på den egna verkligheten. Den här gången var målgruppen istället 36 politiker knutna till regeringspartiet ”Vårt Ukraina” i kulturarvsstaden Lviv. En stad fylld av vackra gamla hus, fina torg och massor av spännande skulpturer och monument! Jämställdhet är inte något som kommer per automatik i en demokrati, utan är något man måste arbeta med. En demokrati utan jämställdhet är bara en halv demokrati. Bara tillsammans kan vi uppnå resultat. För alla är inte det en självklarhet, och om man håller med så finns det ändå många teorier och åsikter om hur man ska uppnå resultat. Så sådana här möten är alltid givande!

Den organisation som arrangerade helgseminariet, arbetar med juridisk rådgivning till kvinnor (ofta som utsatts för våld i det egna hemmet), och med genusutbildning riktad till polis och rättsväsende. West Ukrainian Center, Women’s perspectives.

De gjorde ett jättebra jobb och det jag förstod av deras framförande, diskussionsfrågor och samtal, var mycket bra. Tyvärr var seminariet i sin helhet på Ukrainska (de svenska inläggen som hölls på engelska tolkades.) På måndagen besökte vi organisationen ”West Ukrainian Center, Women’s Perspectives”. Det var mycket givande att få del av deras arbetsmetoder och erfarenheter. Främst arbetar de med juridisk rådgivning till kvinnor. De har ungefär 70 klienter per år som får rättslig hjälp. Långt många fler kommer för att exempelvis få yrkesutbildning för att bli ekonomiskt oberoende.

2002 antogs en lag mot våld i hemmet men det är fortfarande inte rubricerat som brottsligt! Straffet kan bli 10 dollar eller 15 dagars arrest. Dessutom finns det en lag om provokativt beteende där kvinnan kan få en varning för att hon provocerat fram våldet…

Av ledaren till organisationen, Luba maksymovych, fick Sonja en vad hon kallade ”Genderpresent” när vi skulle skiljas åt: en liten färgglad lastbil!

På tisdagen fick jag ett kort möte med svenskstuderande elever vid universitetet. Sådana möten är också alltid bra! De följde också med till en musikaffär för att hjälpa mig välja ukrainsk musik. Den transfestit som deltog i Melodifestivalen för Ukraina för några år sedan ville de inte rekommendera, för att han/hon inte är ”representativ”. Intressant inlägg i mitt ”genusbesök” i Ukraina! Fick istället med mig skivan med olika versioner av revolutionslåten samt en skiva med en grupp killar som sjunger ackapella.

Vi bodde på ett otroligt fint hotell! Kändes lyxigt och härligt och underlättade verkligen livet med barn! Vi var mycket uppassade och sov gott i sköna sängar med fluffiga täcken och kuddar. Att hotellväckningen en morgon fallerade innebar förutom att mina medresenärer fick vänta på mig och vi missade ett par timmars shopping, att jag för första gången sedan Sonja föddes fick 11 timmar i sängen! Var faktiskt mer utvilad efter Ukraina besöket än innan!

Vill ju tro om mig själv att jag är både res- och världsvan. Men mitt i småbarnsyran är det ju ändå små saker man kommer på för sent. Inte viktiga saker men ändå slående, som exempelvis vilka kläder jag packade ner åt mig och dottern. Packade i all hast. Har rätt bra rutin och inget brukar fattas. Det gjorde det inte den här gången heller. Däremot är det ju olika trendkoder i olika länder…

Jag är av uppfattningen att man i de flesta fall av offentligt framträdande ska hålla sig så gott det går till rådande klädkod. I vissa fall kan man förstås bryta mot den för att göra ett statement, men i de flesta fall vill man ju att folk ska lyssna på vad man säger och inte koncentrera sig på vad man har på sig. (I synnerhet kvinnor brukar ju råka ut för det, hur väl de än följer klädkoden.)

För att fatta mig kort borde jag koncentrerat min väska till det i min garderob som har mest puffar och paljetter, och för Sonja, hennes blanka klänningar. För även om jag valt det av mitt som är mest så, skulle jag ändå inte lyckas leva upp till sammetskjolar med markerad midja, ryschblus, och knähöga stövlar med 13 cm stilettklackar.

Robusta, klättervänliga kläder som Sonja ärvt av sin bror, eller hennes 70-talsinspirerade som är hippt i Sverige, kändes inte rätt bredvid hennes puttinuttiga, jämnåriga medsystrar i Ukraina. Min svarta tunika med broderade blommor kändes också ganska komisk att sätta på sig i sammanhanget. Men vi blev väl mottagna och förhoppningsvis var det bara i mitt eget stilla sinne som det hela blev en underhållande tankebana!

För inläggets skull är mitt generella intryck av ukrainska män, är att de bredvid de oerhört piffiga kvinnorna, antingen klär sig kostymstrikt eller inte bryr sig alls. Metrolooken har uppenbarligen inte nått hit.

Hann faktiskt shoppa lite, en fantastisk prinsessklänning som min son blev förtjusande i (Sonja behöver växa lite för att kunna ha den) och en rosa liten klänning med paljetterad bolero! Om jag haft mer tid hade jag definitivt köpt en ukraina-producerad kappa och ett par stövlar. För Ukraina är minst sagt kappornas och stövlarnas land! Så blev det också en ukrainsk ”rysk” docka, blomsterkrans, lite träleksaker och virkat! Tack till Centerns Internationella Stiftelse som gav mig en ny anledning att besöka Ukraina och engagerade människor där.