Första gången på nästan två år!

I förmiddags kände jag ett enormt behov av att gå ut och springa! För en del kanske det inte låter så konstigt men det var det! För det är första gången på nästan två år som jag kände ett så starkt fysikt behov av att motionera och att detta SAMTIDIGT klaffade med en praktiskt möjlighet att faktiskt tillgodose detta!

Barnen var mätta och glada och lillan skulle till att sova middag. Våra kära amerikanska gäster hade jag skjutsat till stationen för att de skulle åka och träffa några andra sverige-kompisar, och Peder var hemma och kunde hålla ställningarna med sov-barnet och lek-barnet!

Dessutom var det fint väder!

Så jag hoppade i träningskläder. Upptäkte att mina träningsskor verkligen sett sina bästa dagar. men tröstade mig med att utslitna jympaskor är ett gott tecken i karriären enligt en artikel´jag läste nyligen. Alltå inte att ha utslitna skor men att slita ut skor... Så det är dags att köpa nya och slita ut dem!

Sprang mellan blommande trädgårdar, utmed sjön, genom skogen och förbi kolonilotterna. Möttes av blomdoft och fågelsång och kände mig förvånandsvärt stark!

Två barn på en vagn (har ståbärda till 20kg Sven, och 13 kg Sonja sitter i vagnen) i ett backigt Tullinge ger uppenbarligen resultat!

Men nu när målet är att trappa ner amning och Sven snart är förstor för ståbrädan och det faktum att det är sköt att få svettas, gör att jag satt upp nytt mål: att det inte ska dröja två år till nästa joggingrunda!