Olof Palmes pris till Dr Mukwege

Det finns människor som är fascinerande för deras teoretiska kunskaper, andra för deras fantastiska praktiska insatser, andra för sin enorma medmänsklighet. Så finns det de som har alla dessa egenskaper och mer där till. En av dem är Dr Mukwege.

Jag känner mig oerhört priviligerad att ha fått lära känna denna beundransvärda människa och hans familj. Jag får hejda mig för att inte börja skriva sida upp och sida ner om hans livshistoria och de berättelser han kan förmedla.

Nu är han här med sin fru Mama Madeleine, sina föräldrar och syskon för att motta Olof Palme Priset. Dr Mukwege förtjänar alla priser han kan få. Han säger själv att priset även är till alla dessa kvinnor hon arbetar med. Det är deras mod som ger mig drivkraft att arbeta vidare, säger han.

Idag ska jag få sitta i publiken och se honom motta sitt pris!

”Olof Palme priset 2008 går till Dr. Denis Mukwege för hans arbete för fred och mänskliga rättigheter i Demokratiska Republiken Kongo (DRC), ett av världens mest konfliktdrabbade länder. I en region där människans mest brutala sidor kommer till uttryck i våldet mot kvinnor och dess omfattning nått ofattbara nivåer har Dr Denis Mukwege gjort det till sin livsuppgift att enträget kämpa i motsatt riktning. Panzisjukhuset, som Dr Mukwege grundade och driver, tjänar på ett föredömligt sätt freden, förståelsen och solidariteten genom verksamheten för de kvinnor som är konfliktens mest utsatta offer. Hans arbete förtjänar uppmärksamhet världen över som ett beundransvärt exempel på vad mod, ihärdighet och bärande hopp kan åstadkomma för mänskliga rättigheter och värdighet i en tid då dessa värden tycks vara som mest avlägsna.”

Fred i sikte!

Visst är det så att barn leker av sig det de är rädda för. Spöken och monster, krig och våldsamheter. Det behöver inte vara skadligt. Min käre son älskar att rädda princessor och döda drakar. Min lilla dotter älskar att fäktas med svärd och brottas. Det är väldigt underhållande! Men vi vill ge barnen fred. Att de ska hitta konstruktiva lösningar på tillvaron. Lek bort oro, ge underhållning och närhet, och konstruktiva lekar att skapa fred. "Det ska vara häftigt att skapa fred", eller hur var det nu hon sa?

Så släpp loss din kreativitet:

Samarbete

Följer med spänning min kära väninna Martinas resedagbok.

Hennes tankar runt det hon upplever i "fält", nu i Kongo, är varma, nära och intressanta. Tragiskt är att biståndsorganisationer som är på plats för att samordna (sin egen verksamhet) och stötta den lokala befolkningen, ofta har svårt att samarbeta. Alla vill vara "snälllast". Lite som störst, bäst och vackrast fast i hjälpligan. Märkligt sammanhang att tävla i.

Samarbete är uppenbarligen komplicerat och stolthet som anledning är en farsot som är svårbotad. Men som någon sa: den som har roligast vinner! Så det är bara att le och gå vidare och hoppas att man hittar människor med positiv energi och att man tillsammans lyckas uppnå samarbete på alla olika plan!

Jag önskar jorden fred och samarbete. När du möts av sluten stolthet, önskar jag dig all styrka och tålamod, och att du snart hittar människor som istället ger energi och som ser helheten och alla våras olika roller!

The Producers

Har en skön soft dag efter utekväll med min kära väninna Therese. God mat och sedan musikal på ChinaTeatern. The Producers, det våras för Hitler.

Håller dock med recentioner om att den balanserar på gränsen - även om jag och recensenter har olika åsikt om vilken gräns den balanserar på. The Producerns är underhållande och har många poänger. Men i dagens moderna samhälle tycker jag inte att själva Hitlermusikalen i musikalen uppfyller sitt syfte. Om syftet var att framställa Hitler som fjantig så misslyckas man.

Hela musikalen igenom bygger till stor del på homosexuella och transvestiter som lever i glitter och glamor och spelar ut i full blom långt från några garderober. Att då låta Hitler bli glittrig och dansande, lycklig och omgiven av massa glada härliga personer, blir på intet sätt förlöjligande.

Kanske i en annan tid, på annan plats, men inte i Stockholms 2009.

Men som sagt, annars var den underhållande, roliga dräkter och kul sånger. Och att vara ute i vackra salar, framför glittriga scener, men trevligt sällskap sätter ju guldkant på tillvaron.

Yes we can!

Världen är full av fantastiska människor! Människor med både praktiska och teoretiska kunskaper för att skapa positiv förändring. Människor som ger sin omgivning energi!

Trots lågkonjuktur och hotande klimatkris och en värld som ibland tycks i brand fullständigt, finns det så kolosalt mycket som ger energi. Jag hade här om dagen möte med en sådan strålande människa, på JO, Marianne Von Der Esch. Hon ger energi! Och är en högst kompetent person och en sann förebild!

Mariannes alla upplevelser och erfarenheter, sina kunskaper som hon delar med sig av i alla jordens hörn och hennes sätt att förmedla sin intressanta ryggsäck är minst sagt inspirerande.

Det är en nåd att få omges av alla dessa energigivande människor. Och ett måste för framtidstro och stärkt engagemang.

Låt oss samla alla dessa krafter. Vi kan skapa possitiv förändring.

Yes we can!

Solsken och snö

I lördags strålande solen. Det var några grader kallt. Luften kändes hög och klar. Hela familjen gick ut på en härlig promenad. Lillan nerpackad i fårskinsfällen i vagnen och storebrorsan på sin cykel. Vi gick på strandpromenaden och njöt av att se skridskoåkarna på den gnistrande sjön.

Då och då körde bilar förbi. Ofta för att också stanna och packa ur isutrustning. Så kom det en bil till som rullade lite sakta. Stannade till ibland. Såg sig omkring. Så såg jag att han la något i brevlådorna på ett ställe. Han såg inte ut som en reklamutdelare. Inte speciellt effektiv ur brevutdelningssynpunkt. Det stod SD på tidningen.

Kände mig lite illa till mods. Ville koncentrera mig på nuets skönhet och de skrattande barnen. Undrade om jag också fått en tidning hemma. Det hade jag inte. Men igår kom den.

Den är inte utformad som andra partiers tidningar. Läste Metros kolumn idag av Alexandra Pascalidou, Den ena sanningen om kriget i Gaza. Bra formulerat och en viktig aspekt. Fakta kan vinklas. Syndabockar söks. Då blir världen enkel. För att kunna driva en hållbar politik krävs dock en politik som tar hänsyn till att livet är komplext.

Jag ber till Gud att Sveriges befolkning inte ska köpa förenklade och förvrängda fakta, utan tänka längre.

Demokrati behöver kommunikation, öppenhet och mångfald, för att ständigt kunna utveckla den fredliga samvaron och välfärden.

Formex 2009

Jag älskar mässor. Jag älskar att få gå runt och frossa i alla provsmakningar. Jag älskar att delta i roliga tävlingar - som jag dessutom ofta vinner! Har hemma bland annat vinsterna pärlhalsband, keramikfat och dessutom ett medlemsskap i choklad akademin!

Är det något jag är svag för så är det choklad.

Dessutom hade jag väldigt trevligt sällskap - min kära vän och kollega Sara.

Jag var glad förra Formex för att så många hade åtminstone någon vara som var rättvisemärkt, och väldigt många satsade på ekologiskt. Då förstår du att jag idag var överlycklig över att hitta en hel rad företag som hade hela eller större delen av sortimentet rättvisemärkt och med stort engagemang för miljöfrågor!

För att nämna några spännande företag: www.emosa.se, www.fairwood.se, www.franck-fischer.com, Slow food Italien, www.aridee.se, www.asianartanddesign.se, och www.ilmaofsweden.se (där jag hoppas jag vinner ett snyggt duschdrapperi!) Avdelningen med unga designers är också kul! Kolla in www.mylittledrama.com!

Ser fram emot nästa mässa!

Dr Mukwege - väl värd alla pris i världen

Idag åker min kära vän Martina till Kongo. I tisdags var det avskedsträff för henne på ett café. Jag överrumplades av en enorm känslostorm. Avsked och resor rör upp så mycket känslor och minnen, drömmar och önskningar.

Hon kommer att träffa människor som kommit att bli mina idoler.

Jag satt och skrev kort att skicka med henne dit, och la små skyddsänglar i kuverten. Symboliska små saker så klart, men av hela mitt hjärta.

Dr Mukwege som Martina kommer att arbeta nära är en man med så många dimensioner. Han är en framstående läkare med massor av priser på sin meritlista! Nu senast Palmepriset med motiveringen "hans arbete är ett lysande exempel på vad mod, ihärdighet och bärande hopp kan uträtta för mänskliga rättigheter och värdighet i en tid då dessa värden tycks vara som mest avlägsna."

Dr Mukwege, fick i höstas också FN:s pris för mänskliga rättigheter.

"I en region där människans mest brutala sidor kommer till uttryck i våld mot kvinnor, och dess omfattning nått ofattbara nivåer, har Denis Mukwege gjort det till sin livsuppgift att enträget kämpa i motsatt riktning".

Och trots hans enorma livsuppgift och dedikering i detta otroliga arbete är han också en livsguru, en klok och varm människa. Trots hans helt makalösa arbete i en fruktansvärd situation med våldtagna kvinnor i krigets Kongo, (om man nu alls kan kalla dessa bestialiska övergrepp för våldtäkter) känns det som att man kan ta upp alla tänkbara frågor i stort och smått med denna person/lighet.

För ett par år sedan fick jag förmånen att få följa honom nära under en dryg veckas tid. Han är en sådan person vid vilkas fötter man sitter och bara väntar på att få höra mer. Få del av hans livsvisdom och storhet.

Martina, jag kommer att sakna dig. Jag är glad att du kommer att få träffa Dr Mukwege, Mama Justine, Mama Esther och de andra. Önskar jag kunde krypa ner i din ficka och vara med!

Snooza

Kände mig supertrött i morse. Så jag tryckte på snoozaknappen för att sova några minuter till. Klockan var 06.30. Sedan en gång till 06.40. Trodde jag... nästa gång jag vaknade var den och 50. Gick ner och började göra mig i ordning. Då kom min käre make ner och ojade sig vöer att klockan var så mycket. Förstod först inte, men insåg snart att den var 07.50, dvs att det gått en hel timme till!

Ungefär så kan man väl också beskriva mitt bloggande... Fast i månader.