Nathanael och längtan efter liv och mening

Nyss hemkommen från en föreställning som väckte många tankar, lite tragiskt igenkännande men samtidigt värmande och vacker. Gick därifrån och bubblade av minnen och personer, historier jag mött och tankar om kultur och liv i detta nordliga land.

En musikal kallas det nog eller musikalisk monolog.

Föreställningen är skriven och framförd av Niklas Löjdmark. Smart, välskriven, bra musik och som sagt, den stannar kvar i medvetandet.

Jag ser många människor i mitt förflutna och nu, som jagat efter att uppleva känslor i ett samhälle där allt är "ok". Allt flyter på och är rätt bra, men starkare känsloyttringar uteblir. Funderingarna över meningen med livet och hur man skapar den. Att man misstar känslor för att vara smärta och försöker då åsamka sig själv eller sin omgivning smärta - för att något ska hända, som ger känslor.

Niklas Löjdmarks historia är dock långt ifrån deprimerande och sorglig - den är underhållande och vackert framförd! Och jag tror att alla kan må gott av att se den - oavsett om man känner igen sig själv eller någon annan. Löjdmark och hans Nathanael berör!

Heja Niklas!

Det går en föreställning nästa söndag också, den 22 februari, så passa på att få en fin kväll! Mer info på www.niklaslojdmark.se