medmänsklighet som allmänbildning
Jag skulle passa utmärkt som lobbyist. Om jag fick driva de frågor jag själv är djupt engagerad i. Kanske är det bättre att vara politiker, då får man ju driva de frågor man väljer själv. Om man lyckas bli demokratiskt vald på den typen av frågor!
Diskuterade häromdagen med en närstående person, just om detta. Vilka politiska frågor jag skulle vilja driva. Jag skulle vilja driva frågan om vårt gemensamma ansvar för ett fungerande medmänskligt samhälle.
Det där lät väldigt vagt, men det är det inte. En viktig grundbult är vilken världssyn och människosyn vi ger till våra barn. Om vi kan förmedla medmänsklighet, ansvar och empati till våra små, redan från början av deras liv, så är jag övertygad om att vi inte skulle behöva lika mycket polisiära insatser när kidsen börjar bli i övre tonåren… Och det gör vi genom att se dem coh ta dem på allvar. Genom att ta vårt vuxenansvar. Men kommentaren på vilka frågor jag skulle vilja driva politisk var: Men de där får man ju i ärlighetens namn inte några röster på!
Så jag blir nog inte politiker!
I onsdags hade jag förmånen att få vara med på ett seminarium arrangerat av Ersta Fristad, om våldsutsatta barn, och barn som blivit vittne till våld i hemmet som nekas vård. I korta ordalag, fokus på män som slagit barnens mödrar och sedan fått delad vårdnad om barnet, och då nekar barnet att få terapeutisk hjälp för att bearbeta sina upplevelser.
Delad vårdnad in i absurdum, som Stefan Lindberg uttryckte det. Han berättade om en docent i katastrofpsykologi som formulerat det att naturkatastrofer inte ger lite djupgående psykologiska effekter som avsiktligt våld och terror. Till det kommer de försvårande faktorerna att våldet ofta är utdraget i tid och att den som utför våldet är någon barnet har en nära känslomässig relation till.
På seminariet berättade de om en pojke som sökt hjälp, han fick börja träffa en terapeut, men helt plötsligt satte sig fadern på tvären och nekade pojken fortsatt vård. Pojken blev jättearg – på sin terapeut! Vilket är helt naturligt. Och vad ger vi pojken för budskap att ta med ut i livet? Alla vuxna han litat på står handfallna när hans våldsamma pappa säger nej. Ingen kan gå emot pappa som är allsmäktig…
Det handlar om medvetenhet. Att verkligen följa barnkonventionen och fatta beslut utifrån barnets perspektiv och inte utifrån de vuxnas ”behov”. Det är inte en mänsklig rättighet att få vara förälder. Men det är en mänsklig rättighet för barnen att få växa upp i en trygg miljö utan våld och övergrepp…
De som arbetar med barn måste vara välutbildade och insatta i barns rättigheter och hur barn fungerar. Det finns särskilda domare för ekonomisk brottslighet, men hur många är specialiserade på barn? Man utreder mammans möjlighet att skydda sina barn, flyttar henne och barnen till skyddat boende, men vilka krav ställs på mannen?
Varför blundar människor för frågor runt våld och övergrepp i hemmen? För att det är en så otäck fråga förmodar jag. Och för att man inte vill stöta sig med sin granne, killen som jobbar i min mataffär osv. Det beräknas att 2-3 barn per klass utsätts för våld på något sätt i hemmet.
Årlig uppdatering av hur man upptäcker att ett barn för illa – och vad man då ska göra åt det, borde vara självklart för alla som arbetar med barn. Förskola, skola, vårdcentraler, socialtjänsten, polisen, domare, ja vem bör inte gå en sådan kurs? Det borde höra till allmänbildningen att vara lyhörd på sin omgivning, att ta ansvar för sina medmänniskor, att bli sedd och att se.
Barn har rätt till vård oavsett vad föräldrarna tycker. Som Lars Naumburg sa: Barn är färskvaror, de måste få vård NU, inte efter flera månaders utredning!
Och på sådana här seminarier, som det på Ersta, träffar man massor av fantastiska människor som arbeta på denna och andra medmänskliga frågor oavsett om folket röstar på dem eller inte!
http://www.erstadiakoni.se/
http://www.manscentrum.se/
http://www.childhood.org/
http://www.stefanlindberg.dinstudio.se/
Diskuterade häromdagen med en närstående person, just om detta. Vilka politiska frågor jag skulle vilja driva. Jag skulle vilja driva frågan om vårt gemensamma ansvar för ett fungerande medmänskligt samhälle.
Det där lät väldigt vagt, men det är det inte. En viktig grundbult är vilken världssyn och människosyn vi ger till våra barn. Om vi kan förmedla medmänsklighet, ansvar och empati till våra små, redan från början av deras liv, så är jag övertygad om att vi inte skulle behöva lika mycket polisiära insatser när kidsen börjar bli i övre tonåren… Och det gör vi genom att se dem coh ta dem på allvar. Genom att ta vårt vuxenansvar. Men kommentaren på vilka frågor jag skulle vilja driva politisk var: Men de där får man ju i ärlighetens namn inte några röster på!
Så jag blir nog inte politiker!
I onsdags hade jag förmånen att få vara med på ett seminarium arrangerat av Ersta Fristad, om våldsutsatta barn, och barn som blivit vittne till våld i hemmet som nekas vård. I korta ordalag, fokus på män som slagit barnens mödrar och sedan fått delad vårdnad om barnet, och då nekar barnet att få terapeutisk hjälp för att bearbeta sina upplevelser.
Delad vårdnad in i absurdum, som Stefan Lindberg uttryckte det. Han berättade om en docent i katastrofpsykologi som formulerat det att naturkatastrofer inte ger lite djupgående psykologiska effekter som avsiktligt våld och terror. Till det kommer de försvårande faktorerna att våldet ofta är utdraget i tid och att den som utför våldet är någon barnet har en nära känslomässig relation till.
På seminariet berättade de om en pojke som sökt hjälp, han fick börja träffa en terapeut, men helt plötsligt satte sig fadern på tvären och nekade pojken fortsatt vård. Pojken blev jättearg – på sin terapeut! Vilket är helt naturligt. Och vad ger vi pojken för budskap att ta med ut i livet? Alla vuxna han litat på står handfallna när hans våldsamma pappa säger nej. Ingen kan gå emot pappa som är allsmäktig…
Det handlar om medvetenhet. Att verkligen följa barnkonventionen och fatta beslut utifrån barnets perspektiv och inte utifrån de vuxnas ”behov”. Det är inte en mänsklig rättighet att få vara förälder. Men det är en mänsklig rättighet för barnen att få växa upp i en trygg miljö utan våld och övergrepp…
De som arbetar med barn måste vara välutbildade och insatta i barns rättigheter och hur barn fungerar. Det finns särskilda domare för ekonomisk brottslighet, men hur många är specialiserade på barn? Man utreder mammans möjlighet att skydda sina barn, flyttar henne och barnen till skyddat boende, men vilka krav ställs på mannen?
Varför blundar människor för frågor runt våld och övergrepp i hemmen? För att det är en så otäck fråga förmodar jag. Och för att man inte vill stöta sig med sin granne, killen som jobbar i min mataffär osv. Det beräknas att 2-3 barn per klass utsätts för våld på något sätt i hemmet.
Årlig uppdatering av hur man upptäcker att ett barn för illa – och vad man då ska göra åt det, borde vara självklart för alla som arbetar med barn. Förskola, skola, vårdcentraler, socialtjänsten, polisen, domare, ja vem bör inte gå en sådan kurs? Det borde höra till allmänbildningen att vara lyhörd på sin omgivning, att ta ansvar för sina medmänniskor, att bli sedd och att se.
Barn har rätt till vård oavsett vad föräldrarna tycker. Som Lars Naumburg sa: Barn är färskvaror, de måste få vård NU, inte efter flera månaders utredning!
Och på sådana här seminarier, som det på Ersta, träffar man massor av fantastiska människor som arbeta på denna och andra medmänskliga frågor oavsett om folket röstar på dem eller inte!
http://www.erstadiakoni.se/
http://www.manscentrum.se/
http://www.childhood.org/
http://www.stefanlindberg.dinstudio.se/
posted by Stina Berge @ fredag, mars 27, 2009
<< Home