Obeskrivligt lidande

”Vi är en resonansbotten för alla de skrik från tusentals kvinnor och barn som utsatts för sexuellt våld. Som sjukvårdspersonal bär vi öppna sår och djupa ärr efterallt lidande vi fått bli vittne till.”

Sedan öppnande för 10 år sedan har Panzisjukhuset tagit emot över 24 000 människor som utsatt för sexuellt våld. Egentligen kan det inte kallas sexuellt våld utan borde få en rättare benämning i form av terrorism. Det är en tortyrmetod som orsakar enorm smärta, och förstör alla möjligheter till att bära liv. Det beräknas att över en halv miljon kvinnor och barn i DRC har utsatts för denna typ av stympning.

”Om en halv million människor fått sina armar avhuggna hade världen troligen reagerat mycket starkare. Det hade varit mer påtagligt. Det är inte lika lätt att visa upp ett stympat sköte- men konsekvenserna är så enormt mycket större.”

Det räcker inte med den fysiska vården. Vad kvinnorna behöver är upprättelse. Det är en fråga om liv och död, och de som utsatte henne för det obeskrivliga våldet finns kvar där ute…
Kvinnorna behöver känna att de kan bli älskade och att någon hör dem. De är på sjukhuset för den fysiska vården, operationerna och medicinen, i snitt mellan 1 vecka och några månader. Det är inte på långa vägar tillräckligt lång tid för att ge det psykosociala stöd de behöver för bearbetningen av detta trauma.

”När våldtäkter dessutom upprepas och samma personer drabbas igen, då finns ingen tröst att ge, hoppet om trygghet förlorar fullständigt sin kraft. Även för oss som personal.”

Verklig fred och demokrati är enda botemedlet.

I ett samhälle med stort demokratiskt underskott, obefintligt rättsystem, staga institutioner och kränkningar av de mänskliga rättigheterna, är det ändå inte vårt medlidande dessa kvinnor behöver – utan upprättelse.