Diplomati

Enligt Wikipedia betyder diplomati i talspråk eller i sociala sammanhang avser diplomati ett taktiskt utspel för att erhålla ett strategiskt övertag, ett sätt att framlägga åsikter artigt, utan konfrontation. Medan den egentliga betydelsen är den utrikespolitiska eller mellanstatliga underhandlande verksamhet som gäller staters och deras regeringars ömsesidiga förbindelser.

I onsdags satt jag på Sida med en rad andra personer som arbetar på olika organisationer med samarbeten i Kongo Kinshasa. Sida har tagit fram en ny Kongostrategi som vi alla var intresserade att få presenterad. UD som hade en rad representanter på plats, fick de flesta frågorna, och svarade högst diplomatiskt enligt talspråksförklaringen ovan.

För mig är diplomati sällan ett positivt ord. Det går inte ihop med tydlighet, civilkurage och att stå upp för det man tror på. Självklart måste man ”välja sina strider”, men då det gäller stora allvarliga saker som, för att ta ett tydligt exempel, kränkande av de mänskliga rättigheterna, finns det väldigt liten sömnsmån för att trycka in diplomati. Jag kan köpa det om man har ett annat syfte som måste gå före, typ Röda Korset måste få komma in i svåra områden för att ge utsatta människor grundläggande stöd vid katastrofer, och måste då vakta sin tunga för att vara garanterade att bli insläppta i landet/området.

Men just politiker är ju de som mest använder diplomati som honörsord, och de om några, önskar jag var mycket tydligare med var de stod, vilka värderingar de stod för, vilka kränkningar som absolut inte är ok, osv.

De riktigt stora vi minns genom historien, är ju faktiskt de som haft tydliga ståndpunkter, både de vi håller med och de vi inte håller med! Och även i de fall vi inte håller med så är i vart fall saken tydlig och vi vet vad vi har att förvänta oss! Fram för tydlighet och ställningstaganden!

Mitt hetaste tips just nu är Lily Allens Fuck You

http://www.youtube.com/watch?v=-ITZBBV8Syg

Look inside, look inside your tiny mind
Then look a bit harder'
Cause we're so uninspired, so sick and tired
Of all the hatred you harbor

So you say it's not okay to be gay
Well, I think you're just evil
You're just some racist who can't tie my laces
Your point of view is medieval

Fuck you, fuck you very, very much
'Cause we hate what you do
And we hate your whole crew
So please don't stay in touch

Fuck you, fuck you very, very much
'Cause your words don't translate
And it's getting quite late
So please don't stay in touch

Do you get, do you get a little kick
Out of being small minded?
You want to be like your father
It's approval you're after
Well, that's not how you find it

Do you, do you really enjoy
Living a life that's so hateful?
'Cause there's a hole where your soul should be
You're losing control a bit
And it's really distasteful

Fuck you, fuck you very, very much
'Cause we hate what you do
And we hate your whole crew
So please don't stay in touch

Fuck you, fuck you very, very much
'Cause your words don't translate
And it's getting quite late
So please don't stay in touch

Fuck you, fuck you, fuck you
Fuck you, fuck you, fuck youFuck you

You say you think we need to go to war
Well, you're already in one
'Cause it's people like you that need to get slew
No one wants your opinion

Fuck you, fuck you very, very much
'Cause we hate what you do
And we hate your whole crew
So please don't stay in touch

Fuck you, fuck you very, very much
'Cause your words don't translate
And it's getting quite late
So please don't stay in touch

Fuck you, fuck you, fuck you
Fuck you, fuck you, fuck you

Röstdags!

Feministiska inriktningar

Helgen i Ukraina med vitryssarna skulle handla om genus. Föreläsaren som redan träffat gruppen med samma tema tidigare, forskare i genusvetenskap i Minsk, var lite orolig över vad jag kunde tänkas ta upp. Att prata feminism kan rasera allt förtroende hon försökt bygga upp, eftersom det kan väcka aggressiva känslor med tanke på alla fördommar folk har om vad feminism är.

Efter lite samtal och strategisnack, valde vi att gå på den linje jag planerat ändå. Jag presenterade lite historia och bakgrund, och i work shop grupper, uppdelade män för sig och kvinnor för sig, fick de sedan välja vilka typer av feministiska falanger som behövs för att uppnå jämställdhet.

Resultatet var något förvånande och otroligt roligt (possitivt kanske är ett bättre ord!) att lyssna på! Med stort engagemang presenterade de unga männen en bild av en racket, där den stora maskinen skjuter iväg den lilla, dvs först behövs radikalfeminism för att få igång mekanismen för förändring, sedan när toppen av racketen fortsätter ”ut i rymden på sitt uppdrag” så är det liberalfeminsism med lagar och sociala reformer som behövs. De poängterade ”it is all about human rights!”


De äldre männen tog först upp socialfeminism som ska ta bort all typ av diskriminering och i nästa steg liberalfeminism. Dock tyckte de att detta var så omvälvande att dessa två inriktningar tillsammans faktiskt rent av är radikalfeminism!

Citat från en man i gruppen: ”Liberalfeminism måste alltid vara med, det är helt enkellt mest rationellt. Alla måste kunna göra sina egna val.”

Kvinnornas grupp jämförde genusfrågan med att samhället har en sjukdom med olika symptom. Man måste få både värktabletter och medicin som tar bort orsaken till smärtan, osynlig som synlig. Det måste till många lösningar paralellt. Vertikala lösningar ger bara nya problem att lösa, vi måste samarbeta horisontellt.

Liberalfeminismen med dess lagar, särartsfeminism för att förstå våra faktiska olikheter, anarkistisk feminism för att hjälpa till att upprätthålla det vi uppnått, radikalfeminisk för att ha en bra ”armé” som håller oss ständigt i framkant, och queerfeminism för att ge oss fri sexuallitet och rättigheten över vår egen kropp.

En liknelse som fick följa med från första grupp till sista, är att vi alla från början är små kaviar, alltså lika. Men varje liten kaviar är också unik och måste få fortsätta att vara det hela livet igenom!

Med vitryssar i Ukraina

Uppfylld av nya tankar, värme och inspiration sitter jag på flyget tillbaka till Sverige från Ukraina.

Jag har spenderat helgen med en grupp politiskt aktiva från Vitryssland (På uppdrag från CIS, Centerns Internationella Stifelse). Gruppen bestod av 20 personer, hälfen kvinnor, hälften män, i åldrarna uppskattningsvis 20-70 år, från olika städer och samhällen i Vitryssland.

Intellektuella och arbetare, gifta, ensamstående, och ensamstående föräldrar. Rent demografiskt en ganska väl representerad grupp. Politiskt sett, säkert inte lika representativt. Det är modigt att vara politiker. I alla fall om man väljer att arbeta för det man tror på även om man möter motstånd. I ett land som Vitryssland. Organisationens ledare är kvinna. En ung, mycket starkt sådan. Olga. Och om vi hade den typen av ledare och politiker överallt så hade vi defenitivt sett mer action på den politiska arenan.

Några av deltagarna har jag träffat förut. I Vitryssland. Men det kan vara bökigt rent organisatoriskt i Vitryssland. Som en deltagare uttryckte det: ”det är svårt att vara politiskt aktiv och samtidigt ha familj. De attakerar inte den politiskt aktive, utan familjen, eftersom de vet att det gör ondast.” Eller en ensamstående mor i gruppen där socialen ville ta barnen ifrån henne för att hon inte var en god mor. Beteckningen dålig mor bestod i att hon var politiskt aktiv. Läs: i fel parti.

Svenske arragören som bott många år i Lviv, Lars Nordgren, tog oss till en mycket speciell restaurang på fredagskvällen. Det satt en liten farbror i gammal uniform i dörren, och bad alla om ett lösenord för att släppa in dem. Lösenordet var på ukrainska och löd översatt: Leve Ukraina. Endast om man svarade rätt släpptes man in och fick då också en honungsvodka-shot, som värmde hela bröstet när man fortsatte ner för trappan, ner i restaurangen!

Det var en vacker källarlokal i sten och stora bjälkar med vävda tak. Salarna var möblerade med robusta träbord och de välvda taken täckta av militära attribut, ritningar över underjordiska gångar och skyddsrum, skjutbana där gästerna kunde roa sig med att avfyra några skott. Vid vårt bord hängde en stor flagga där det stod med spritpennotext: ”Endast efter seger kan man lämna salen”. Vi fick öl i stora kannor och robust mat, på rostfria fat, mycket svål och ordentlig tyngd.

Intressant val ur könsrollssynpunkt, i o m att soldaten på många håll fortfarande är den ideala mannen! Undrar vilka upplysta män som skulle vilja ha det epitetet idag?

Vi hade känslosamma, och händelserika dagar, både professionellt och personligen, konflikter och försoning blandades om vart annat. Ledarskap, medborgardeltagande, kvotering, rätten till arbete, barnomsorg, äktenskap, osv, oavsett vad man än har för åsikter om dessa frågor, har helt andra proportioner och innebörd i en postsovjetisk stat, än i ett sedan länge ”demokratiskt” land som Sverige.

Från en man som kommer från Tjernobyl-området, fick jag varje dag en ny bukett blommor. Liljekonvaljer, prästkragar och rosor. Hans historia och bakgrund gör att blommorna doftade godare och var vackrare än någonsin.


Vid avslutande mötet, sista dagen, skickade Olga runt en symbolisk bild, en kylskåpsmagnet. Alla i gruppen fick hålla i den och tänka en önskan för gruppen. När bilden gått laget runt la Olga tillbaka den i en påse med andra likadana bilder och stängde den. Nu fördes alla tankarna över på resten av bilderna, och sedan fick vi alla var sin att bära med oss genom livet och i vårt gemensamma arbete!

Möjligmaximerarnas land

Jag har gapskrattat mig igenom förmiddagen. Konsulten Thomas Fûrth från Kairos Future, pepprade med huvudet på spiken analyser genom hela sin föresläning. Ibland nästan så att man ville gömma ansiktet i händerna!

Som småbarnsförälder var det en fröjd och ett igenkännande att lyssna på hans beskrivning av samtiden och dagens generationer:

Namnet på hans företag bygger på Guden Kairos som är det gyllende ögonblickets Gud. Thomas Fürth förklarade att sägnen säger att om man lyckas få tag i Kairos hårtest vid örat och hålla sig kvar så får man tid över!

Shit varför är inte den Guden mer känd!?

Om man vill vara framgångsrik i dagens samhälle måste man hänga med och vara beredd att anpassa sig!

Tomas Fürth tog exemplet att sälja produkter till Turkar. Då kan man ju inte säga högt, men tänka att de väl försjutton får anpassa sig till det svenska samhället! Med tanke på att det tar 1,5 generationer att ”försvenskas” så innebär det att innan min turkiska kund blivit svenskanpassad är han död och jag är död och jag inte fått sålt något alls!

Och då är det lägligt att trycka in mitt favoritordspråk igen: Lika barn leker bäst, men olika barn hittar på nya lekar.

Och nog är det så med våra barn också! Det är produkterna som måste anpassas efter barnen , eller rättare sagt efter samhällsutvecklingen och de nya rådande värderingarna. Vad som är vad i livet har ändrats.

Ett exempel som togs är att det som var arbete förr är fritid idag (som att påta i trädgården eller måla om huset), och det som är arbete idag som att sitta i möte runt ett bord, var fritid förr och sågs som umgänge...

Och vad gäller världsbilden ser dagens 8 åringar halva jorden på en halvtimme på internet ellet tv, medan mormor och morfars världsbild när de var 8 år, bestod av 10 skolplanscher och 7 av dem föreställde det heliga landet.

Jag får ganska ofta höra att dagens unga inte är engagerade i världsfrågor och att de aldrig kommer att bli vuxna. I synnerhet vad gäller engagemanget brukar jag opponera mig starkt! Och nu kom Fürth och satte ett helt batteri sköna benämningar, och jag tar några här:

MOKLOFS (Mobile kids with a lot of friends), Starka indivudualister som agerar i grupp. Röstar med fötterna och plånboken: det kallar jag lite snack men mycket verkstad och det bådar gott för exempelvis etiskt ansvartagande vad gäller konsumtion och livsstil. Och det är ungdomar fram till 20 år som har lättast att anpassa sig till utvecklingen och nya värderingar: Dividualister – Homozappiens, de byter livsstil som man byter tvkanal...

YUPPLOTS = young urban parents/people, lack of Time. Dagens västerländska samhälle kan vi inte längre prata om samma ålderskategorier med barn, vuxna och gamla. Vi får istället en stor kategori klämda medelålders som ska hinna allt på en gång. Utöver det får vi unga och gamla tonåringar, dvs både före och efter medelåldern, en kategori utan egna barn att ta hand om, som inte jobbar men är köpstarka och pigga. Alla däremellan är medleålders, - klämda sådana. Sådana som jag...

SALLIES = Senior Adult Life Lovers Experience a Second Spring, ger pensionen en fantastisk glans att se fram emot!

Det är lika bra att acceptera: för att vara framgångsrik måste man hålla sig uppdaterad och inse de nya värderingssätten och nya möjligheterna i Möjligmaximerarnas land!

Skål för Thomas Fürth!

http://www.kairosfuture.com/sv

Framtidens lärande

De senaste veckorna har fått ett givet tema. Trots att mina uppdragsgivare varit olika, och med olika inriktningar, har den röda tråden hållit: innovation och entreprenörskap som metod för lärande och framtidsbyggande, demokrati och öppenhet.

Först var det delegationen från Burkina Faso med besöken i den aktiva entreprenörskommunen runt Sandviken. Nu är det projektet Världens Bästa Skola med den ”vågade” kommunen Nacka!
Jag fick på kort varsel inbjudan av Agneta Jörbeck, att delta under konferensdagarna vid Nacka Strand om Framtidens Lärande, Här och Nu.

Så nu sitter jag här och lyssnar på människor som sprudlar av engagemang och kompetens. Jag blir lycklig av dessa människor som verkar leva upp till det faktum att det krävs att vara modig och kunna stå på sig för att kunna ändra attityder. Det krävs mod och kurrage att våga vara nytänkande, våga fatta snabba beslut och dessutom stå på sig även om det börjar blåsa.

Man pratar om en demokratisering av kunskap till skillnad från den kollektivism man tidigare arbetade efter, där alla ska följa samma givna schema. Det är spännande, minst sagt spännande. Och säger något om vad forskning och utveckling betyder, förändrade synsätt nya grepp.

Tanken var god att alla skulle få allt lika. Det skulle leda till att klassskillnaderna försvann och alla skulle bli (jäm)lika. Men vi är inte lika. Vi har olika gåvor och kompetenser och det torde vara självklart att vi som samhälle blir som bäst om alla får utveckla sina unika kompetenser, intressen och färdigheter !

På denna konferens får IT honörsplatsen.

Ser fram emot morgondagen!

http://www.diu.se/framlar/

Fortsatt hejjande på Malena Ernman

När jag skapade denna blogg la jag in information på min användarprofil som jag sedan inte uppdaterat. Bland annat skrev jag:

Läser just nu parallellt: Så lyckas du som företagare
Kvinnliga filosofer från medeltid till upplysning
samt Levande historia av Hillary Rodham Clinton

Jag är fascinerad av alla smarta, starka kvinnor i världen, och att läsa böcker är minst sagt inspirerande. Men att träffa dem på riktigt är förstås oslagbart!

Ikväll har jag varit och sett Askungen på Operan med hela Sveriges kära Malena Ernman. Fantastisk! Opera är underbart. Ryser och myser, skrattar och fylls av det. Malena Ernman ett lekande lyckopiller. Dessutom blev jag bjuden av en makalös kör utan desslike. Även de både fantastiska och lyckopiller. Hjärtekören (-utalar de sitt körnamn i alla fall.)

För att komma till saken: ikväll träffade jag körmedlemmar jag inte träffat tidigare, och det visade sig att en av dem är författare till en av böckerna i min profil - den om kvinnliga filosofer! Anna-Karin Malmström-Ehrling.

Därför ännu en cool kvinna på min "fascinerande kvinnor jag träffat"-lista!

Skratta

Förra helgen var det barnkalas hemma hos oss.

För dem som står oss nära var det en ”vanlig” tillställning, för dem som inte känt oss så länge, följer vi kanske inte barnkalas-manualen.

Största avvikelsen är nog vilka som är inbjudna. Hos oss innebär det alla möjliga. Gammal och ung, med eller utan egna barn. Vi lever under devisen ”allt ska firas som firas kan”. Att ha öppna dörrar och samla många på samma plats är ett mål i sig. Varje ny kontaktyta sätter pluskant på livet. I år råkade festen sammanfalla med ministerdelegationen från Burkina Faso, så de kom på snabbvisit till ett ansiktsmålat gäng, med popkorn i strutar och majs och korv på grillen!

Så här är svenskar alltid...!

En annan barnkalasavvikelse är att den lagstadgade (...) fiskdammen uteblev.

Istället fick barnen (och de vuxna som ville) en clownnäsa från Clowner Utan Gränser. Organisationen hade glömt skicka med information om sitt arbete så jag mailade ut deras nyhetsbrev till alla inbjudna efterråt. Förutom att min dotter var livrädd för allt var clowner hette till två dygn efter festen* var reaktionerna positiva.

Som så ofta vad gäller barn och underhållning, skratt och fritid, är det är lätt att glömma bort och förringa hur viktigt detta faktiskt är för vårt samhälle och vår framtid! Det är en rätt billig investering för framtiden, som med stor sannolikhet kommer att spara in på framtida resurser för konflikthantering. Och Sverige är ändå ett rätt lugnt land. Att titta på någon annan, någon annan stans i världen, förtydligar dock ofta saker även hos oss själva.

I länder i konflikt, där barn ibland aldrig fått leva i fred, har det en enorm betydelse! Det kan tyckas vara en banal insats om man jämför med mat och vatten, men som jag brukar tjata om: det år så mycket som måste göras parallellt! Skratt och glädje har enorm betydelse för normalisering av tillvaron och därmed möjlighet till framtidstro och hopp.

Kolla gärna in organisationen Clowner utan gränsers hemsida och lika så organisationen "Right to play" som också är en superorganisation inom detta område!

Och som säger: WHEN CHILDREN PLAY, THE WORLD WINS

http://www.skratt.nu/
http://www.righttoplay.com/

Önskar er alla en skrattfylld vecka!

*Inför nästa temafest ska vi inom familjen klä ut oss någon vecka i förväg för att hon ska hinna förstå vad som är på skämt och varför vuxna helt plötsligt proppsar på att hon ska måla sig i ansiktet...

Konstruktivt arbete à l'Agneta Jörbeck

Det är så oerhört berikande att få möjlighet att arbeta med så många intressanta personer/personligheter.

Sitter och läser Agneta Jörbecks blogg, inför vårt möte på måndag.

Hittar där ett citat som lyder "bakom varje önskemål finns ett klagomål". Citat värt att komma ihåg.

Jag tänker på varför ingen tagit tag i orsakerna till konflikten i DRC. Jag tänker på varför svenska folket inte är mer engagerade politiskt. Jag tänker på varför det tycks som om många frågor står helt stilla trots att folk har massa åsikter om dem.

För det första är det roligare att vara positiv än negativ. För det andra är det lättare att ta till sig ett önskemål än ett klagomål. För det tredje innehåller önskemål tillskillnad från klagomål, en målbild och kanske till och med en konstruktiv lösning, medan klagomålet är enbart bakåtblickande.

Jag vet inte hur drastisk man får vara, men det borde vara tillåtet att klaga enbart om man planerar göra något åt saken.

Väckarklocka

Vi satt på en avslappnad och trevlig middag hemma hos Läkarmissionens nya direktor Josefine Hörnberg. Hennes make hade lagat en förträfflig middag och vid bordet satt, Dr Mukwege. Vet inte vilken titel som är lämpligast att välja för honom: Idol? Guru? Förebilden? Kämpen? Väckarklockan?

För han är ju allt och mycket mer. Det är nog väckarklocka han vill vara. Han undrar vad det tjänar till att åka världen över och berätta om våldtäkter som krigsstrategi, som massförstörelsevapen. Åhörarna, allt från oss vanliga dödliga till jordens största presidenter, sitter och gråter under hans föreläsningar.

Sedan händer ingenting.

Möjligtvis skänker man pengar till sjukhuset eller annan verksamhet som syftar till att ta hand om symptomen för detta vedervärdiga krig. Men vad tjänar det till om ingen vill ta tag i orsaken?

Varför behöver han stå där ensam? Han får klappar på axeln, han får priser av olika slag, stora och små för sin enorma insats. Men vad händer sedan?

Det är svårt att veta vad man ska göra. Det finns så många ekonomiska intressen och starka makter som ingen uppenbarligen vill stöta sig med – eller förlora sin egen del av kakan!

Dr Mukwege frågar: vad kan jag göra mer, som jag inte redan gjort? Varför tar inte jordens regeringar i med krafttag mot en av mänsklighetens absolut största katastrofer?

Ett kraftfullt recept är ekonomiska sanktioner mot alla DRCs grannländer. Ekonomiska sanktioner är inte ”inne” just nu, eftersom man ofta säger att det ändå bara drabbar de fattiga i länderna som får sanktionen. Men pengar är ett tydligt språk. Och som Dr Mukwege sa: att fattiga under en period drabbas, måste ställas i proportion till de många tusentals liv det skulle rädda.

Kriget fortsätter. Dr Mukwege sa på sitt anförande i går eftermiddag här i Stockholm, att vi alla kan få stopp på kriget om vi sätter press på vår regering. Han möttes av uppgivna skratt.

Kommentaren vid middagsbordet på kvällen, var att ”ni är inte medvetna om er makt, som ni har tack vare en demokratisk stat.” Och visst är det så, att vi svenskar tar demokratin för givet och tar oss inte fram till våra politiker.

”Demokrati är att ha ett kraftfullt vapen, men här vet ni inte hur ni ska använda det.”

Tryck inte på snooz-knappen.

Missfall

Nu har det hänt igen. En nära vän har fått missfall. Det var tidigt i graviditeten, men det gör ändå oändligt ont. Jag vet. Innan min lille Sven blev till hade jag ett missfall. Sorgen var enorm. Man ställer så fort in sig på att bli mamma.

Att få barn är oerhört stort. Så hur skulle man inte kunna börja drömma om det liv man bär, redan när stickan visar positivt? Att få missfall var en påtaglig sorg. Jag sörjde det förlorade livet, och det dröjde länge innan jag slapp blinka bort tårarna så fort någon annan nämnde ett förlorat barn.

Jag satt i bussen i fredags bredvid Mme Cecile Badoit. Hon hade tidigare under dagen berättat att hon fött 13 barn! Imponerande att en kropp klarar det!

När hon räknade upp sina barn, kunde jag bara få ihop 8. Jag frågade och det visade sig att hon förlorat de andra i olika åldrar på grund av idiotiska barnsjukdommar som man skulle kunnat bota – om man levt här i Sverige 2009. Tänker på hur ett hjärta klarar sådana förluster.

När vi satt i bussen senare samma dag berättade jag om min vännina som precis fått missfall. Mme Badoit, nickade stilla. Jag SMSade min vännina och Mme Badoit bad mig hälsa att hon måste behålla hoppet och tro på Gud. Det är det enda man kan göra.

Så började hon berätta om sina barn. De barn hon förlorat. Om sin enorma sorg. Hon berättade om skriket i bröstet och frågan varför, varför. Hur överlever man att förlora ett barn? Mitt hjärta gråter.

Mme Badoit är 62 år. Det skulle jag aldrig gissat. Hon ser oerhört mycket yngre ut. Nu har hon förutom sina 8 barn, även 10 barnbarn. Jag frågade vad hemligheten är för hennes unga ansikte. Hon svarade att det handlar om att efter 50 se till att inte stressa och inte utsätta sig för bekymmer. Hon har levt ett tufft liv, men uppenbarligen hittat balans nu när hon inte längre behöver oroa sig för att förlora sina små. Det kan alltid hända oförutsedda saker i livet, men att behöva förlora sina barn i sjukdomar som egentligen inte är några större problem om man får rätt sjukvård är fruktansvärt. Det är ofattbart att malaria och diarésjukdomar fortfarande får skörda så många liv i Afrika.

Livet innehåller tillräckligt med prövningar i form av missfall och ärftliga sjukdomar, att saker som går att åtgärda, inte borde få ge oss sorg. Vi vill kunna fokusera på att stötta sådana som min vännina som går igenom ännu ett missfall, låt oss få slippa oroa oss för sådant världens sjukvård borde sköta om.

God give me the serenity to accept things I can not change, the courage to change things I can, and the wisdom to know the difference.

Tack kära Mme Badoit, för din berättelse, för det liv du levt och lever, för din styrka och din uppmuntran.

Bara döda fiskar följer strömmen

Jag gillar Sandviken. Jag gillar visionen de bygger sitt arbete på. Jag gillar de vi fått se och det människor vi fått möta.

Sandbacka Park.
Superintressant kommuninitiativ, för regional tillväxt. I en region med starka världsledande företag, såg man faran med att utvecklingen gjorde att färre personal behövdes. Utflyttningen var ett faktum och barnafödandet sjönk. Något måste göras så Sandvik park byggdes. En mötesplats för människor, idéer och företag. 1998 stod 2000 m2 klara, och man trodde att det skulle räcka. Men ganska snart var det förlite! Parken har blivit den kreativa miljö, där företag kan födas och växa. Teknikutveckling, IT & Industri, utbildning, forskning och nätverk för framtidens produkter och tjänster.

Delegationen från Burkina Faso, blev eld och lågor. I ett land som Burkina Faso, med obefintlig industri skulle en mötesplats för människor, idéer och företag, av denna typ vara otroligt spännande!

Framåt slutet på besöket framkom det att gruppen fortfarande undrade var parken var. Det blir lätt komiska definitionsförbistringar. Det lovades att parken vi ska besöka idag, Naturrum, skulle tillgodose naturupplevelsen. Men vi såg nu att det troligen också är mest inomhus? Efter gallerior och möten verkar det nu som att allt vi svenskar gör är inomhus...

Sandvik
Superstort företag, världsledande och närmsta konkurrent säljer bara hälften så mycket så steget mellan dem är stort. Årsföräljningen för Sandvik förra året var 26 billioner. Det är finansiell kris, men man drar på Sandvik INTE ner på personal som arbetar med forskning eller pengar som går till forskning.

Om ni tänker på Sandvik tänk inte på gafflar utan tänk på Rolex! Vi gör bara saker med hög teknologi!

Göranssonska skolan
Framåtskridande skola, värd ett besök. Och de får ständigt besök! Kungen och Drottningen var där för någon månad sedan och nu fick vi den äran att få se deras intressanta lokaler och träffa rektor, personal och elever. Ett tekniskt gymnasium i världsklass.

Kommunen
Engagerade presentationer om medborgardialog, kommunikation för ökad demokrati, visionsarbete och satsningar på unga företagare.

Ord som engagemang, mentorskap, och kreativitet känns signifikant för Sandviken.

Superspännande!

Nya erfarenheter och kontakter

Ett speckat schema för besöket, med massa spännande studiebesök, och spännande kommentarer och inlägg från gästerna, gör att jag önskade lägga upp mängder här, men det blir snarare mer sällan. Det var en inplanerad paus och vilostund i går sen eftermiddag, men när jag meddelande när vi skulle hämta dem igen, och förberedde mig för gå och att packa upp datorn, stoppade de mig: du går ingen stans, vi måste shoppa!

Så det är bara i sängen på mitt rum som jag får möjlighet att lägga upp lite information.

Riksdagsbesök, med den fantatiskta Ulrika Carlsson.



Föreläsning av strategikonsult.

Möte med Sveriges näringsminister, och hela centerpartiets riksdagsgrupp.

Och så lunch i Kaknästornet och middag på Hasselbacken.

Och nu är vi i Sandviken. Vilket jag får återkomma till!

Ministerbesök

Det doftar av mango i minibussen. Direktimporterad av Burkina Fasos Transportminister Gilbert Ouedraogo och hans delegation av högt uppsatta personer.

Under några intensiva dagar diskuteras demokrati och partibyggnad, vikten av medborgar deltagande och närhet till besluten, samarbete och erfarenhetsutbyten.

Man blir aldrig färdig med demokrati. Demokarti är en process som kräver ständig bearbetning. Sverige har en fungerande demokrati, men vi är inte färdiga. Förra EU valet röstade 37% av de röstberättigade. Långt många fler tror jag har suttit och ojjat sig över EU och dem som bestämmer i EU. Det är inte ok. Nu när vi dessutom har personval som aldrig förr, är det ännu mer påtagligt att du faktiskt kan välja vem som ska göra jobbet i EU.

Och så är det med alla val. Och som i alla sammanhang får vi de ledare vi förtjänar... Det finns driftiga värderingsburna, kompetenta politiker. Vi måste våga satsa på dem. Vi måste våga utmana makten. Vi måste våga ta nya grepp. Ett sätt att hitta nya grepp är att kommunicera, utbyta ideer och erfarenheter.

Delegationens Mme Cecile Badoit, ansvarig för kvinnosektionen i partiet ADF/RDA uttryckte det väldigt bra:

Jag vill ta hem mina resväskor tunga av erfarenheter. Jag ber er fylla mina väskor så att jag kan ta det med mig tillbaka till Burkina och mitt arbete där. Mitt syfte med att få komma med på en sådan här resa, handlar både om att öppna dörrar, men också om att stänga dörrar. Öppna dörrar för nya kontakter, samarbeten och refarenheter, stänga dörrar för sådant som måste förändras och lämnas.

Ledarskap handlar om att våga. Våga förändra, våga välja bort, våga välja nytt, våga satsa, våga prioritera.