Månggiftetslov

I goda vänners lag skulle jag kunna uttrycka mig att jag är för månggifte. De vet att jag inte är det. Att jag inte tror på att dela fysisk/sexuell kärlek med många andra. Jag skulle gå under av svartsjuka om min man hade fler fruar.

Men ack så fantastiskt det är att ha fler (i detta fallet män) hemma! Vi har förmånen att ha en mycket kär vän boende hos oss under längre perioder. Och det är superlyxigt att det alltid är någon hemma, alltid någon som har tid att prata, laga mat ihop, leka med barnen, åka på utflykt eller diskutera jobbfrågor med! Flera vuxna i hemmet är perfekt!

Vi skojade om det. När vi diskuterade olika projekt jag vill arbeta med (som inte drar in några pengar) konstaterade jag att jag planerar gifta mig rikt. Genast fick jag förstås frågan om jag således tänkte ta mig en tredje man!

Och ja, för visst måste väl syftet med fler partners vara att på bästa sätt förverkliga mig själv? Är det inte bland annat så man resonerar i de kulturer där månggifte är tillåtet? Självhävdelse och försörjning. Fast det brukar vara ett val endast män får göra.

Kanske är det egentligen kollektivet jag efterlyser, eller det nära samhället, med den naturliga samvaron, att känna andra människors del i min vardag och jag i deras. In the long run ska vi nog hålla oss borta från månggiftet och istället satsa på de nära vännerna.