Att få förutsättningarna att lyckas

Vaknade till några gånger och slumrade igen. Varje gång förnöjd till ljudet av kvittrande fåglar, djuren, Papa Josephs röst, och människor som börjar sin arbetsdag.

Efter frukost, följde vi med Papa Joseph ut för att se på djuren och åkrarna, som jag alltid gör när jag kommer ut i byn. Senaste nytt, uppdatering av läget sedan sist. Djuren är Papa Josephs största inkomstkälla nu för tiden. Som en kringvandrande bank. Om pengar behöver frigöras så säljer han ett djur.

Vi tittade på diande små kultingar, en åsna som snart ska föla, och åkrarnas tunga vippor. Vi tittade på killarna som samlar gräs, torkar till hö och pressar till fyrkantiga balar inför torrperioden.

Resten av förmiddagen spenderade jag på förskolan. Barnen börjar första oktober, men lärarna har redan varit igång ett par veckor med förberedelser, städa ur sommarens damm och planera för höstens aktiviteter.

Vi pratade och skojade om deras besök i Sverige förra sommaren då de under en månad åkte runt på studiebesök och även praktiserade på en förskola i Sverige. Om maten och rulltrapporna, kylan och springanade människor i stan – men också om glass i stora mängder, skönheten och möjligheterna. Pauline sa att hon upplevde Sverige som himmelriket.

Inskrivningarna för hösten pågår för fullt. Utöver skolan pratade vi om alla intressanta sidoprojekt vi arbetarm med parallellt : studiecirklar i hygien och hälsa, byggande av latriner, massbröllop (för att legalisera äktenskapet och få nödvändiga papper), och så energifrågan. Ved blir svårare och svårare att få tag på, och därmed också dyrare och dyrare. Bästa alternativet som vi ser just nu är gastub. Den blir billigare än veden, och förhindrar skogsskövlingen.

Efter lunchen på lokalt odlad aubergine (ljuvligt gott!) skjutsade vi min kära väninnan Sandrine, till Ziniare, där hon tog en buss tillbaka till Ouaga. Igår var det ledigt pga Ramadan och hon hade bett om ledigt från jobbet idag för att hinna umgås med mig och följa med ut i byn.

Hetaste timmarna spenderas lugnt och stilla hemma, siesta är en fantastisk uppfinning. Även i Sverige har jag faktiskt en madrass på kontoret. Bara tio minuters vila efter lunch, gör underverk!

Så bar det av till mina småbröder (barn till min afrikanska adoptivfar), som går på en internatskola en bit bort. Känner mig nu upprörd, och smått galen av frustration. Båda killarna som går i samma klass skulle i våras ta sin BPC. Dvs enligt det franska systemet göra massa test och se om de har kunskap nog att gå vidare till nästa nivå – Lycée (gymnasiet). Båda grabbarna misslyckades och går såleds om året. Wendjam ville absolut inte återvända till internatet efter sommarlovet, berättade Papa Joseph, utan att kunna ge en förklaring.

Det visade sig att 136 elever på skolan genomgått testen. Av dem klarade sig 17! Om jag var Skolminister skulle jag med omedelbar verkan dra in tillståndet för en sådan privatskola! 119 av 136 elever kan inte ha inlärningssvårigheter! Det visade sig dessutom att de 17 som klarat sig redan hade gått om en gång...

Lärarna och ”övervakarna” som jag pratade med ville inte veta av att någon skuld låg på dem utan betonade hur otroligt jobbiga dessa ungdommar var, att de är helt omotiverade, spydiga och uppkäftiga – och nya metoden för detta läsår är att vara hårdare mot dem, bestraffa med hårt arbete och slänga ut de elever som fått två varningar.

Men för Guds skull, det måste väl finnas någon självransakan om en så stor del av klassen misslyckas!

Wendjam vill bli elingengör och Allain vill bli arkitekt. Jag är helt säker på att de kan lyckas. De är smarta kids. Men de måste få förutsättningarna!

Om några få dagar lämnar jag landet igen. Mitt program gör det inte möjligt att besöka massa skolor för att grundligt kunna få de fakta jag behöver för att kunna fatta ett vettigt beslut att byta skola för dem. Jag känner mig oerhört långt borta. Det finns så mycket att ta tag i, och utbildningen är A och O. Det är synner ligen svårt att komma någon vart här i livet om man inte får en bra utbildning.

Som sagt, det är dyrt att vara fattig.