European Development Days

Hela mäss-området är förvandlat till en labyrint för säkerhetskontroller för alla tusentals besökarna och slussar för bilar med eminenta personer.

För mig som älskar mässor i allmänhet är detta ett paradis av organisationer som alla, fast än olika, arbetar för det gemensamma målet global utveckling. Väskan blev tyngre och tyngre av rapporter och broschyrer inom intressanta och viktiga teman och erfarenhetsområden.

Ett gediget schema av seminarier och debatter, avlöser varandra och går paralellet. Detta i kombination med dignande buffé-bord och caféer med fruktsallader och smothies gör att jag helt enkelt skulle kunna bosätta mig här dessa dagar!

Kära återseenden, nya intressanta bekantskaper och några konstanteranden. Sitter idag på fler seminarier, men det får jag återkomma till!

Maria Bard från PMU-Interlife, gjorde igår ett mycket välformulerat anförande om situationen i DRC, där hon jobbat det senaste året. När hon äntrade scenen gick endel, andra kom till. Så det slutade med att det nästan var uteslutande kvinnor som satt där. Temat var runt vem som tjänar på sexualiserat våld. Med tanke på sättet UD formulerar sig i sin nya jämställdhetsstrategi där män nämns i en bisats, kändes det oerhört skönt när Maria avslutade sitt anförande med att ifrågasätta varför alla slåss om att få stödja kvinnorna, men inga eller väldigt få frågar efter barnen, än mindre männen.

Jag kan bara upprepa och åter upprepa: så länge arbetet med genusfrågor inte sätter störst fokus på män och definitionen av manlighet, kommer vi inte att komma långt, och inte heller lösa de stora frågorna. Med fokus enbart på kvinnorna når vi i bästa fall symptomen men inte längre.

Tack Maria!