Ministerns kloka ord

Större delen av dagen var jag på ett seminarium för kvinnor och unga kvinnor om kvinligt ledarskap. Trodde först att de i veckan skojat när de sa att jag skulle hålla en konferens. Men det visade sig vara förväntningen och nu stod jag där inför 40 kvinnor från hela landet! Jag visade power point bilder och spelade teater. Jag hoppas att de skrattade för att de kände igen sig i mina exempel och inte bara för att jag såg tokig ut!

Transportminsistern som invigde och avslutade utbildningen sammanfattade: Den som vill uppnå något fort kan göra det själv, den som vill nå långt måste göra det tillsammans.

Sprang upp på stora marknaden för att göra lite ärenden och se om jag kunde springa på lite gamla kompisar. Uppenbarligen är många kvar på den temporära marknanden så vi bestämde oss för att försöka hinna dit också. Skymningen föll snabbt och de flesta höll på att packa ihop när vi körde in på den lilla gatan. Vi hittade strax Omar, lillebror till en kille jag känt sedan högstadiet, men som gick bort i aids för några år sedan.

Det blev ett glatt återseende som alltid. Den temporära marknaden ligger utmed kanalen. Det innebär att översvämningarna tog med sig flera hela butiker och halva Omars lager. Han berättade också att ett av de två små husen på hans gård ramlat ihop av vattenmassorna. När vattnet stod till knäna ville hans fru ändå inte lämna huset så han hade fått dra ut henne. De hade sedan stått tillsammans och sett huset rasa ihop. Men han sa att det ju ändå gått bra, ingen hade blivit skadad och ingen hade sköljts bort av vattenmassorna.

Det fanns inte mycket kvar att handla hos Omar. Jag köpte 25 batikkort. När jag frågade om priset sa han en summa som är en tredjedel av vad de kostat förut. Även när jag dubblade priset för att komma upp i normalpris, var summan liten. Dessutom tog han fram och gav mig varsin batiktavla att ta hem till mina barn hemma.
Det är gåvor värda mer än vad som går att beskriva. Någon som förlorat så mycket och ändå ger.

Sandrine kommenterade att det är sann vänskap och jag blir tårögd av varat.
När jag åker ska jag lämna ett brev med Sandrine, med ett bidrag till att kunna bygga upp sitt hem igen – som en vän och för att vi lever livet på jorden tillsammans. Jag kan känna mig så liten och så långt från händelserna. Jag är glad att jag kunde komma hit nu, efter översvämningarna och få höra berättelserna och tankarna.

Den som vill uppnå något fort kan göra det själv, den som vill nå långt måste göra det tillsammans.