torsdag, november 26, 2009

Feministen Dr Mukwege

Jag hurrar för alla män som arbetar aktivt med frågor som ansetts som ”kvinnofrågor” men där lösningen av uppenbara skäl med stor övervikt faktiskt finns hos männen.

Dr Mukwege är en sådan person, som dessutom sa härom dagen att vissa tycker att han är för feministisk! Eloge till honom!

Våldtäkter som krigsstrategi, överhuvudtaget våld mot kvinnor och kulturella strukturer som förhindrar möjligheten för kvinnor att få sina mänskliga rättigheter tillgodosedda, och som därmed fråntar män sitt ansvar vad gäller att inte bryta mot mänskliga rättigheter.

Det är mycket som hänger på definitionen av manlighet. Vad gäller att stärka kvinnor, så har kvinnor alltid varit aktiva i att delta i den nya formuleringen/definitionen av vad kvinnor är och i de aktiviteter som skapats för att lyfta kvinnor.

Men så snart det blir tal om jämställdhet och genus så blir det märkligt mans-tomt i salarna. Männen finns således inte närvarande i det viktiga arbetet att formulera vad manlighet är. Samhället går vidare och jag känner relativt få män som stämmer med den gamla bilden av manlighet som den plikttrogne soldaten, eller den pruttande och rapande vilden som vill sitta och dricka öl, skräna och ta sig i skrevet. Och framförallt en manlighet som inte kan styra sin sexuallitet. Men det som de tecknade filmerna så väl som spelfilmerna, sagor och böcker, bilder och annat vi matas med ständigt, fortfarande förmedlar är bilden av krigaren och Shrek. Ändå är det många av dessa mycket mer civiliserade männen som beskriver manlighet i stort som en primitiv vilde.

Inte konstigt om dagens män blir förvirrade av vad som faktiskt är manlighet: den förlegade myten eller det kvinnor formulerat? Ingen av alternativen är vettiga att förlita sig på. Män måste ta aktiv del i att formulera sin egen definition av manlighet. Definitionen av manlighet är INTE en kvinnofråga, dvs genus och jämställdhet är INTE enbart en kvinnofråga. I sanningens namn borde huvudfokus ligga på män, av män!

Våldtäkt gör mer ont än vad vi först ser. Kvinnorna i Kongo kommer inte och visar upp sitt underliv, om det inte uppstår riktigt allvarliga problem. Och inte ens då är det något man lättvindigt gör. Om alla dessa stympade kvinnor istället hade fått sina armar avhuggna, hade troligtvis omvärlden reagerat mer och slutat blunda.

Och ibland när kvinnorna återvänt hem, och männen försäkrat att de ska ta emot sina fruar igen, kan kvinnorna komma tillbaka till Dr Mukwege och säga att mannen inte vill veta av henne (något hon tolkar eftersom han inte vill ha sex med henne). När Dr Mukwege då samtalar med männen igen, visar det sig att männen är impotenta, och ber om någon medicin som kan ge dem potensen tillbaka. Men den psykologiska spärren är massiv.

Kvinligheten ligger i många kulturer djupt i möjligheten att kunna föda barn – förövarna i krig vet det! Manlighet ligger i, skulle jag vilja påstå, ALLA kulturer djupt i potensen. Men det är väldigt mycket hyschhysch därom! För vem vågar säga sig inte få upp den!

Exempel på två starka män som aktivt lyfter frågan om genus och dess betydelse i samhället är Dr Mukwege och Peter Örn. De har väldigt stor roll att spela och jag önskar se fler sådana som de!