rapportering

Jag fröjdades av det jag hörde idag. Sakta men säkert tror jag att vi når ett paradigmskifte.

Det handlar om ledarskap, om prioriteringar och synsätt. Gamla, hierarkiska (läs även patriarkiska) system, bygger till stor del på hårda fakta. På siffror. Enbart siffror.

Mjukt är inget adjektiv med pondus.

Men jag tror att man bitit sig själv i foten. Och för att komma vidare, för att verksamheten ska överleva i en föränderlig värld, krävs något annat. Siffrorna måste sättas i ett sammanhang. Siffror svarar inte på alla frågor. Siffror ger inte hela verkligheten och kan inte ge oss de fakta vi behöver för att faktiskt analysera varför en verksamhet går upp eller ner.

Det låter möjligtvis som en självklarhet, men jag undrar hur många som faktiskt är skolade att analysera helheten och samspelet mellan hårda och mjuka verktyg.
Många är de företag som använder olika kvalitetssystem. Som mäter diverse faktorer. Men hur många vet hur man använder dem och drar nytta av de mätningar man gjort? (för att inte tala om alla policy-dokument om jämställdhet, miljö och uppförandekoder! Vad händer efter orden?!)

Precis som med nya verktyg, måste man hitta mervärdet av mätmetoderna, om man ändå kör på som vanligt, fortsätter att nöja sig med att se siffrorna, har det bara tagit onödig tid att ta fram de nya värdena.