Gunilla Carlssons 100 dagar

Utrikesdepartementet har bjudit in till en seminariedag och workshops om biståndet, om att förbättra biståndet.

När hon öppnar dagen med att ge sin vision, ger hon en 0-vision, biståndet måste bli överflödigt. Det är prestiglöst. Jag tänker främst på min mor. Det är hela hennes sätt att arbeta. Hon undervisar och leder i utvecklingssammanhang, för att själv inte behövas mer. Förskolan i Nakamtenga där hon arbetat med förskollärarutbildning är ett utmärkt exempel! (www.yennengaprogress.se)

Människor i fattiga länder är inte en hjälplös, stackars massa som är beroende av hjälp utifrån. Jag är stärkt av alla de fantastiska och superkompetenta människor jag växt upp med att få lära känna i flera av världens fattigaste människor. Jag tror att det ger mig en mer positiv syn på möjligheterna för världens utveckling, än många andra omkring mig.

Gunilla ”Det är brist på frihet snarare än brist på mat, som skapar fattigdom.”
Hon menar att vi bygger förmycket av tänkandet om bistånd på strukturer som skapades för 40 år sedan. ”Jag träffar för få människor som ger mig innovativa idéer på hur man kan gå till väga, och som sedan vågar testa!”

Samhället måste ge förutsättningar till att våga prova, kanske våga misslyckas. Vi ska absolut inte göra om samma misstag flera gånger, men vi måste våga testa nytt, våga försöka.

Gunillas fem v-en:

Vilja – men det räcker inte med en god vila, vi måste
Veta - när vi vet mer kan vi
Välja – och när vi valt måste vi
Våga – för att sedan kunna
Visa - vad vi uppnått och vad vi lärt oss

Tack Gunilla.