Födelsedag på resande fot

Kvart över midnatt, började min kära reskamrat att sjunga för mig på flyget! ”Ja må hon leva, ja...” Trodde först att hon skulle nöja sig med första frasen, eftersom det är tanken som räknas, men icke! Hon sjöng vid gott mod hela sången och jag kände mig faktiskt riktigt firad från grunden!

Vi mellanlandade precis i Rom och vi dagens slut kunde vi räkna att jag befunnit mig på 3 internationella flygplatser, steg sedan av i Rwanda och kom så småningom över gränsen till Congo, så 5 länder på en födelsedag!

Det blev en födelsedag att minnas, lik få andra. Jag blev firad i Addis Abeba, med fika och ett etiopiskt smycke! I Kigali möttes vi upp av Dr Mukweges släkting Alain och hans lillebror Clarc, och ett väldigt välordnat Rwanda, med fina vägar, rent och fint och ordentligt! Vi åt middag på en restaurang med utsikt över staden.

Sedan påbörjades den svindlande färden mot den kongolesiska gränsen. Som barn åkte jag på sådana vägar till och från internatet, vid loven. Vägar som slingrar på bergssluttningarna med utsikt över grönskande dalar, odlade terraseringar och färgsprakande blommor. Bild efter bild från mitt barndoms Kongo (Zaïre då) bubblade upp. Nostalgitrippen hade börjat, i det som blev en mycket känslomässigt stark resa både personligt och yrkesmässigt. Om man nu kan säga att något är starkt yrkesmässigt, även om det kommer att påverka yrkeslivet, och är personlig utveckling.

Mörkret föll snabbt. Nu såg vi inte långt framför oss längre och farten saktades ner.
Gränsen såg ut som jag tänkte mig med sitt dova ljus, bommar och hus med små luckor för pass och visumkontroll. Med rätt sällskap gick övergången smidigt och snart stod vi på kongolesisk mark. Jag hoppade jämfota upp och ner. Martina skjutsades till NCA (Norwegen Church Aid) där hon hade forna kollegor och skulle sova innan hon nästa dag skulle fortsätta sin spännande resa norrut, som kommer att förändra hennes liv för alltid eftersom hon kommer hem som mor till en liten kongolesisk gosse!

Vi andra åkte vidare till Alains stora hus och fina familj som tog emot med öppna armar och ännu en stor middag. Och champagne för att fira min födelsedag!

Publicering av resedagbok

När jag nu börjar publisera min resedagbok är jag tillbaka i Sverige. Jag känner mig något känslomässigt labil. Världen har krymt enormt sedan jag var barn. Det är inte alls samma expedition att ta sig mellan världsdelar och länder. Mina olika hem är inte längre något jag känner är svårt att dela med andra. Det är inte längre två separata världar som sällan gick att tala om i samma mening. Världarna hänger ihop. På gott, inte ont.

Ändå är karaktärerna olika, varje plats har sin charm som satt djupa spår i medvetandet. Allt är del av mig, som jag är del av allt. Som vi alla är.
Jag köpte Pingvin Salt Pastiller på flygplatsen. Precis som vi gjorde då jag var barn, och inte lika mycket fanns att köpa på destinationsorten. Salta pastiller för att värmen ger ett extra sug efter salt. Insåg i efterhand att det var det första steget i en enorm nostalgitripp jag just påbörjat. En tripp tillbaka till barndommens dofter, ljud och färger.

Autosvar - på tjänsteresa

Nu är jullovet slut, men vårens arbete startar med en resa till Kongo -Kinshasa, så det blir en paus i bloggandet igen!

2010 bjuder på en spännande schema och jag ser fram emot att delge er av allt som händer - eller så mycket jag hinner uppdatera!

I Kongo besöker jag Dr Mukwege, medlem i Yennenga Progress (http://www.yennengaprogress.se/) för att arbeta vidare med de projekt vi påbörjat. Jag ser mycket fram emot denna resa! Har dessutom inte varit i Kongo sedan jag var barn!