torsdag, januari 28, 2010

Födelsedag på resande fot

Kvart över midnatt, började min kära reskamrat att sjunga för mig på flyget! ”Ja må hon leva, ja...” Trodde först att hon skulle nöja sig med första frasen, eftersom det är tanken som räknas, men icke! Hon sjöng vid gott mod hela sången och jag kände mig faktiskt riktigt firad från grunden!


Vi mellanlandade precis i Rom och vi dagens slut kunde vi räkna att jag befunnit mig på 3 internationella flygplatser, steg sedan av i Rwanda och kom så småningom över gränsen till Congo, så 5 länder på en födelsedag!


Det blev en födelsedag att minnas, lik få andra. Jag blev firad i Addis Abeba, med fika och ett etiopiskt smycke! I Kigali möttes vi upp av Dr Mukweges släkting Alain och hans lillebror Clarc, och ett väldigt välordnat Rwanda, med fina vägar, rent och fint och ordentligt! Vi åt middag på en restaurang med utsikt över staden.


Sedan påbörjades den svindlande färden mot den kongolesiska gränsen. Som barn åkte jag på sådana vägar till och från internatet, vid loven. Vägar som slingrar på bergssluttningarna med utsikt över grönskande dalar, odlade terraseringar och färgsprakande blommor. Bild efter bild från mitt barndoms Kongo (Zaïre då) bubblade upp. Nostalgitrippen hade börjat, i det som blev en mycket känslomässigt stark resa både personligt och yrkesmässigt. Om man nu kan säga att något är starkt yrkesmässigt, även om det kommer att påverka yrkeslivet, och är personlig utveckling.


Mörkret föll snabbt. Nu såg vi inte långt framför oss längre och farten saktades ner.
Gränsen såg ut som jag tänkte mig med sitt dova ljus, bommar och hus med små luckor för pass och visumkontroll. Med rätt sällskap gick övergången smidigt och snart stod vi på kongolesisk mark. Jag hoppade jämfota upp och ner. Martina skjutsades till NCA (Norwegen Church Aid) där hon hade forna kollegor och skulle sova innan hon nästa dag skulle fortsätta sin spännande resa norrut, som kommer att förändra hennes liv för alltid eftersom hon kommer hem som mor till en liten kongolesisk gosse!


Vi andra åkte vidare till Alains stora hus och fina familj som tog emot med öppna armar och ännu en stor middag. Och champagne för att fira min födelsedag!