I Gudfaderns hem

Vaknade till ljudet av tuppar som snart följdes av att människor började röra sig på gårdarna och på gatan utanför.

Skulle ha kunnat sova många timmar till, efter flera dygn av för få timmar, men nu var det dags att ge sig av mot båten.

Vid hamnen åkte vi förbi den större passagerarbåten jag trodde att jag skulle på, och kom istället till den platta snabbbåten, som tog betydligt färre personer. Jag blev behandlad som en prinsessa. Mina väskor vägdes in och packades på båten. Mina handlingar fixades och biljetten köptes ut, medan jag stod och njöt av vyn över vattnet och småpratet i morgontimmen med husfrun José.

Jag satt och SMSade i väntan på avgång och killen som satt bredvid mig kommenterade att jag hade fin telefon (Sony Ericsson). Strax därpå såg jag i ögonvrån att även han satt och fipplade med sin, och kommenterade därför strax tillbaka att han ju hade samma märke! Mja... sa han och satte den närmare mig så att jag kunde läsa Suny Ericsson...

Utanför fönstret var det ömsom bara vatten så långt ögat nåde, ömsom ”skärgård” med grönskande öar, som ofrånkomligen förde tankarna till de dimhöljda bergens gorillor. I denna sagolika skönhet, blir det ännu mer skrämmande att veta att kriget fortfarande härjar och att människorna som bor i denna fertila grönska med en skönhet som ”takes your breath away”, utsätts för de mest barbariska övergrepp man kan tänka sig.

Glada återseenden i Bukavu. Min personliga nostalgitripp fortsatte, då staden på många sätt stämmer väl av mina minnen från min barndoms stad i en annan del av detta stora land. Sight seeing på stan, kongolesiskt sim-kort till mobilen, marknaden, mango till fikat och det stora varma kongolesiska skratten som fyller hela kroppen med glädje.

I väntan på middagen fick jag titta på filmen från sonens bröllop som var i december. Ett sant sagobröllop, som taget ur en Disneyfilm! De var SÅÅÅ vackert klädda och allt strålande av glädje och fest.

Jag tycker att det är underbart med roliga detaljer. Som ljusslingan i formen av ett hjärta som var runt brudparets bord under middagen första dagen, dvs på festen efter den borgliga vigseln. Det var nämligen två stora bröllop, ett borgligt på fredagen och ett kyrkligt på lördagen. Med många gäster båda gångerna och olika uppsättningar bröllopskläder.

Mama Madeleine stoppade mig när jag ville ta om Fufu en gång till, och menade på att man måste vänja magen långsamt vid sådan mat! Rätten, vad den än kan heta i olika länder, är dock aldrig något som stoppat mig och jag tänker passa på när jag är här!

När Dr Mukwege så småningom kom tillbaka från ytterligare en lång arbetsdag, dröjde det inte länge förrän besökare dök upp, och delade hela eller delar av måltiden. De kom för att få råd om något viktigt beslut om någon närstående som var sjuk, eller bara för att hälsa. Så ser Doktorns dagar ut. Tidig morgon och sen kväll. En Gudfader. I samhällets tjänst. I stort och smått.