Stolt assistent

Ännu en dag på Panzisjukhuset. Idag lämnade jag inte kontoret en enda gång på hela dagen!

Efter ett givande och bra möte med Psykolog Henri för vårt projekt, spenderade jag resten av dagen som assistent. Sannslöst att en man som Dr Mukwege inte har en assistent. Skrev således otaliga brev och gjorde sammanfattningar av meddelanden och rapporter.



Psykolog Henri är en fantastisk person. Mycket kompetent och med stor erfarenhet. Sedan några år tillbaka arbetar han med flyktingläger i Tchad, och är nu tillbaka i Bukavu på semester och för att träffa familjen - och mig!

Dr Mukwege kom och gick. Satt i möten. Träffade patienter. Kom in och hann få några av punkterna från assistent-listan avbockade och hann i alla fall backa tillbaka i korrespondencen i princip hela januari!

Folk sitter hela tiden på led utanför Dr Mukweges kontor. En strid ström av människor som knackar på kontorsdörren och vill få hjälp och stöd. Inte bara med läkarkonsultation, utan med alla andra typer av problem. De sitter ner och ber om råd och stöd, men också om pengar. För det mesta om pengar... Behoven är enorma. Och Dr Mukwege är ofrånkomligen Gudfader i området.

Mitt i allt detta, säger Dr Mjukwege att detta är enda dagen han inte arbetar. Jag förmodar att allt är en definitionsfråga. Han menar att han idag inte opererar eller har gynekologundersökningar.

På väg hem stannade han på en privat klinik, som en vän till honom driver, där han jobbar extra tre kvällar i veckan.

En chaufför kör mig hem till dukat bord och samvaro med familjen. Dr Mukwege kommer hem flera timmar senare.