Att ställa sig upp tillsammans

I lördags var det en demonstration i Bukavu mot krigets horribla våldet mot kvinnorna. Egentligen tycker jag bättre om det franska ordet « marche ». Det låter fredligare och trevligare. I lördags samlades tusentals människor för att vandra tillsammans genom staden och för att be. Det kan i sådana här lägen vara svårt att se något att att göra än att just be.

De har berättat om våldtäkterna och tortyren. Många är de journalister som varit och dokumenterat kriget och dess övergrepp. Många är det politiker och högheter som besökt området.

Men kriget fortsätter.

Bakgrunden till marchen är vad som hände 11 februari i år i Mwenga-området, i skogen mellan marknaden i Bisembe och byn Mulombozi. Det var 8 kvinnor som var på väg hem från marknaden, som blev överfallna av beväpnade, uniformerade män. De släpades längre in i skogen.

Där utsattes de för alla typer av övergrepp. Männen tog ifrån dem allt de hade med sig. De fick ögonen förbundna. De blev våldtagna och torterade, och stympade. Efter det fick fem av dem sina halsar avskurna.

De tre av dem som överlevde, vaknade flera timmar senare upp ur medvetslöshet.

Lördag kväll pratade jag med vänner i Bukavu igen, som lät glada. Marchen hade gått fredligt till, utan att bli stoppad. De hade sjungit tillsammans, de hade känt gemenskap och styrka. De hade bett till Gud, om hjälp och styrka att stoppa kriget.

Och jag delar deras bön, och skickar den vidare. Och hoppas att den fångas upp av MÅNGA!