Ifrågasatt kompetens

Jag läste igår i Svd om Lena Olving. Cool kvinna. Det var en positiv och bra artikel med många bra poänger. Som det här med att folk envisas med att fråga hur det känns att vara kvinna på en sådan här post! Hur många män får den frågan?

Jag kan faktiskt bli lite fnissig när jag ser en hel armé kostymklädda män (ofta i ungefär samma ålder och samma märken på kostymerna) tåga in i ett styrelserum utan något som helst tecken på mångfald i sitt synsätt. Jag skulle gärna vilja fråga dem hur det känns att sitta i ett rum en hel grupp exakt lika dana herrar. Hur kan de garantera olika infallsvinklar och erfarenheter? Len aOlving tar upp fenomenet om hur hon beskrivs som Pippi Långstrump men att ingen man hon känner till blivit beskriven som Bamse. Men så på slutet ramlar hon dit på samma sätt som jag hört så många göra och jag förstår verkligen inte varför!

”Jag kan förstå att det finns de som anser att kvotering är ett bra verktyg men jag känner inte en enda kvinna inklusive mig själv som skulle vilja ha ett uppdrag för att man är ett visst kön”.

Än en gång faller man i ”förringningsträsket”.

Vad gäller personer till styrelseuppdrag VET VI att det finns kompetenta kvinnor. Av historiska och mänskliga skäl använder man dock inte merparten av dessa, efter som man inte ”ser” dem. Kvotering innebär i detta läge att de som sitter i valberedningarna tvingas leta lite bättre. Attitydförändring sker inte över en natt, men detta påtvingade letande kommer att göra att man TVINGAS hitta dem, och under letandets gång kommer man se massa fler kvinnor som i sin tur istället kanske blir aktuella på andra poster i företaget.

Således: de som kvoteras in är INTE mindre kompetenta än de män som redan finns synliga. Snarare är sannolikheten stor att de är mer kompetenta eftersom de synas i alla sömmar, relevanta och o-relevanta sådana!

De enda gånger jag hört om att någon med sämre kompetens kvoterats in är när man kvoterar in killar med sämre betyg på tjejdominerade universitetsutbildningar. Jag har dock aldrig hört att dessa ojar sig och skäms över att de är inkvoterade trots att de presterat dokumenterat sämre.

Det tragiska är att män och kvinnor är baddare på att använda förnedrande argument och retorik, som tar bort själva grund essensen i en politisk åtgärd.

Det är samma knep som används för RUT-avdragen. När man väljer att tala om pigdebatten har man i samma andetag klassat hushållsnära tjänster som förnedrande för den som utför dem. Man spinner på att de så kallade ”rika” som väljer att köpa denna typ av tjänster är onda. Istället för att uppmuntra all företagsamhet, och inse vikten i ett samhälle där vi köper tjänster av varandra, försöker vi få dem som arbetar med detta att skämmas över sitt yrke. Varken pedagogiskt eller framåtsyftande, kreativt eller konstruktivt.

Och det som är mest förbryllande är just att så många människor faller för denna retorik! Att vi accepterar att ta till dessa platta argument!

Jag förstår verkligen inte.