fredag, februari 19, 2010

Mikrokrediter, entreprenörsanda och taggtråd

Papa Israels chaufför kom och hämtade mig på morgonen, och tog mig till organisationen PLD. Dagens fokus låg på microfinans. Efter en kort presentation på kontoret ledde färden iväg till att besöka en rad kvinnor som fått krediter från PLD för att se hur det gått för dem.

Det är kvinnor som dessa som visar att allt är möjligt. Vi mötte kvinnan som började med att gå runt på stan och vara ”växlingskontor”, dvs växla mellan dollar och den kongolesiska francen. Hon är fortfarande växlingskontor, men nu från sin butik, som är ett 12 kvadratigt rum fyllt med förnödenheter. Vägg i vägg har hennes son nu också startat ett cybercafé!

Vi mötte den ensamstående kvinnan som börjat med att sälja små fritterade bullar på stan, som nu pendlar till staden Goma där hon köper upp potatis, majsmjöl och torkad fisk som hon säljer vidare i Bukavu.

Vi möter 12 barnsmamman som försökte livnära sig på att åka till Tanzania och tillbaka för att sälja saker. Idag har hon två dricka-depåer och två barer i stan.

Vi mötte kvinnogruppen som alla har sina olika jobb som lärare eller sjukvårdspersonal, men som också tillsammans driver en cateringfirma som varje dag gör lunch till en större biståndsorganisation och varje helg serverar mat på bröllop och andra större fester.

Den sista vi träffade, var en kvinna som också sålt friterade bullar på stan, och som nu är stor affärskvinna, och importerar diverse saker från Dubai. Hon reser dit fyra gånger om året för uppköp som sedan säljs av återförsäljare i Bukavu.

Det finns kraft, beslutssamhet, entreprenörsanda och hopp!

Vi åt lunch hemma hos Mama/farmor Mango och Pastor/farfar Mukwege. Det känns priviligerat att få träffa Dr Mukweges syskon och föräldrar flera gånger i veckan och få dela måltider tillsammans. Jag njuter av att få äta kongolesisk mat och alla har nu insett att jag haft rätt ända från början att jag tål allt och inte blir dålig i magen av sådant här!

Dr Mukwege skulle vidare på en mottagning så jag och Mama Madeleine, åkte en runda på stan. Det regnade och groparna i vägarna fylldes av vatten. Vi stannade på ett flertal ställen för att hitta vad Mama Madeleine sökte: hon letade rätt sorts taggtråd att sätta på muren runt huset. Det bristande säkerhetsläget gör sig ständigt påmind. Taggtråden är en knaper tröst.