Aggressioner, kvotering och kompetens

Jag har varit på ett nytt seminarium på Timbro. Denna gång om kvotering med anledning av en rapport som Li Jansson skrivit, Kvotering – inte bara en kosmetisk reform.

Jag satt och lyssnade på Lis slutsatser och undrade när hon skulle nyansera och analysera argumenten. Men det kom aldrig. Hennes presentation var hennes totala analys och jag började känna mig ytterst obekväm av plattheten, samhällsnormen med dess tunga myt-täcke, som bäddar in människor i en kvävande bomull, så att vi slipper ställa oss upp och ta tag i uppenbara samhällsproblem.

På väg från seminariet beslöt jag att jag får skriva idag trots att det blir i affekt. Men att jag redan nu annonserar att jag kommer att skriva igen, i morgon och då lägga band på mig och säga sakligt vad jag menar. Bakvänt kanske många skulle säga... men ack! Jag känner mig upprörd. Ytterst upprörd, och kanske i morgon något lugnare ... hoppas jag.Tack Gode Gud för Camilla Wagner från Veckans affärer, som räddade morgonen intellektuellt.

För er som inte vill ha min personliga frustration föreslår jag vänta till i morgon, att läsa om min inställning till kvotering.

....paus....

JAG BLIR GALEN! Jag kan inte skratta, men vet inte om det känns direkt korrekt att gråta heller. Idag väljer jag att skrika. Vilket innebar att jag rusade in på Peter Örns kontor och använde många fler svordommar än han sammanlagt hört mig säga under hela vår bekantskap.

Jag gjorde det för att jag vet att han förstår vad jag försöker säga, även i affekt då jag förstår att jag kan bli onyanserad.

Min frustration ligger i hur tillsynes kloka människor använder argument som är helt horribla. Argument som i min mening, utan någon som helst ansträngning bara är att vända upp och ner på. Och att andra också tillsynes kloka människor nickar med! Utan att ifrågasätta.

Till största del handlar debatten om kompetens. Kvinnor som argumenterar MOT kvotering använder sig flitigt av detta och menar att det skulle vara kränkande att kvoteras in för att man är kvinna istället för att väljas in på grund av sin kompetens.

Dessa människor menar att vi i dagsläget väljer in till styrelser och VD-poster enbart på kompetens. DET är för mig oerhört kränkande! Med tanke på den skeva fördelningen i styrelser och på VD-poster måste de då mena att kvinnor över lag inte är lika kompetenta som män. Detta argument tvingar fram militanta åsikter FÖR kvotering, som definitivt inte heller är hela sanningen. Men om folk inte kommit längre än så i sina argument, måste de banne mig tvingas till att vidga sina vyer!

Att valberedningar söker personer i sina egna nätverk är inget konstigt eller nytt under solen. En kvotering skulle således innebära att valberedningen måste anstränga sig lite extra. Inte heller det något märkvärdigt. Att leta utanför sina nätverk betyder inte att man måste leta bland mindre kompetenta personer – snarare tvärt om, öppnas dörren för att hitta massa kompetenta personer man kanske inte visste fanns! Sannolikheten att öka styrelsens kompetens om man tvingas söka utanför ”the box” är ju uppenbar!

Åter i morgon....Förhoppningsvis återanpassad till den samhälleliga normen av en leende ung kvinna, som ska ta för sig men inte vara för kaxig, ska prata men inte vara en kacklande höna, vara tydlig men inte rigid, ska vara aktiv men inte högljudd, ska vilja göra karriär men inte trampa någon på tårna... ska acceptera att ständigt bli ifrågasatt och bli förpassad till att få välja färg och form istället för intellektuellt innehåll - men abslut inte bli bitter!