Islam, SD och redaktörernas val

Jag skulle vilja säga att frågan är tämligen ointressant. Men förra veckan gick jag ändå på Timbros seminarium om SD och redaktörernas val. Aftonbladets chefsredaktör, Jan Helin gjorde bra ifrån sig. Jag tycker att det är väldigt skönt med människor som faktiskt står för vad de gör och har en tanke bakom det.

Han beskrev det bra, att man fram till valet 2006 mest pratade om SD folket som om man pratade om militanta veganer. En liten klick fanatiker som hittar på bus....

Men så har de tagit plats i kommunerna och siktar på att komma in i riksdagen. Problemet som jag ser det är att Sverige är så otroligt ovan vid verkliga politiska kontroverser. Många politiker skulle säkert inte hålla med mig, utan vill peka på de stora skillnaderna mellan blocken – och visst finns markanta skillnader (jag har valt block!) men om sanningen ska fram så känns de flesta debatter rätt platta i internationellt sken. Som en högt uppsatt diplomat från ett annat land, uttryckte det när han beskrev för oss hur han uppfattade svensk blockpolitik: ”lite skatt hit, lite skatt dit”!

I ett sådant politiskt klimat känns det rent chockerande för både reportrar och politiker att behöva prata med och om några som de flesta nyktra svenskar anser vara helt galna, inskränkta och korttänkta människor. SD är rasister med mycket bristfälliga analyser om islams påverkan på samhället. Punkt.

Aftonbladet beslöt i höstas att inte publicera SDs annonser men tänker inte tysta deras åsikter. Jimmy Åkesson fick därför skriva den beryktade artikeln. Och som Jan Helin kommenterade, vittande reaktionerna på att många människor uppenbarligen inte vet vad SD faktiskt står för.

SDs egen propaganda visar blonda små barn och gamlingar som kramas, ulliga små får på grönbete och annat = om ni röstar på oss kommer allt att bli som förr. SD är inget vanligt missnöjesparti. Ledande SD-politiker härstammar från andra svenska nazistgrupperingar. De är retoriskt skickliga, med populistisk retorik,och arbetar aktivit på att gömma och tvätta bort värdegrunden de bygger sitt parti på. Istället för detaljerna i programmet uttryckte de i höstas att deras partiprogram innehåller helt och hållet samma innehåll som Astrid Lindgrens böcker ... Det är enkelt och symboliskt, fram med glada barn, ängar och grindar att hoppa över.

Jan Helin fastslog att om de talar om vad de faktiskt står för så är det hets mot folkgrupp. Därför tar han inte emot deras ulliga små får på ängarna (som det uppenbarligen finns människor som nappar på) utan vill tydliggöra just deras värdegrund. SD har svårt att få riktigt foilk att engagera sig för dem, eftersom de vet att många andra tycker uppriktigt illa om. Det kostar förmycket socialt.

Än viktigare att man är tydlig om rasistiska stämningar och säger ifrån. Om man väljer deras annonser men inte skriver deras artiklar visar man således de små lammen på ängen, men publicerar inte att SD är mot islam. ”Vi ser att det största hotet mot Sverige sedan andra världskriget – är muslimerna.”

Jan Helin avslutar med kommentaren: ”För fyra år sedan hade man nog blivit utskälld om man tagit in en annons, nu blir man det för att man INTE tar in den, vad har hänt? Om man lägger en grodan i kokande vatten hoppar den kvickt ur. Om man lägger den i kallt vatten och låter det koka upp långsamt ligger den kvar och dör”.

Man måste säga ifrån. Man måste våga stå upp för det som känns rätt i maggropen. Vi kan inte acceptera att långsamt vänja oss vid galenskap.

Frihet under ansvar. Vi har alla MYCKET stort ansvar!